Juliette

En minut över elva. Tiden rinner iväg, för oss alla.
Nu är den två minuter över elva, och snart tre.. minuter över.
Jag suckar inombords.
Tiden går alldelens för fort när jag vill att den ska gå sakta.
När jag verkligen vill leva i nuet springer den iväg.

  Jag hittade en sak i min väldigt gamla dagbok ikväll.
En text som jag skrivit och en text Lisa skrivt åt mig.
Den ena texten, som jag skrivit åt mig själv,  är hemsk att läsa.
Jag börjar nästa gråta då jag läser texten.
Den skrev jag för ca 4 år sedan.
Ändå känns det som igår då jag satt i HK-salen, helt frånvarande och skrev...
  Texten som Lisa skrivit var från 2002.
Hon skrev den i mitt rum medans jag var nere och åt efterrätt.
Hon lovordade mig och berättade vilken underbar vän jag var.
Vad hände med det?
Vad händer med alla?
Vad händer med mina relationer?
Vad händer med tiden?

Jag saknar så mycket just nu...
Jag vill leva i alla dessa nu'n som fanns och finns i framtiden.
Stanna tiden!