Jag luras av fasaden
Jag hatar människor som inte kan vara glada för andras skull. Egoistiska små djävular som egentligen inte har någonting på jorden att göra. De bara bryr sig om sig själva och sitt eget bästa. De låtsas att de personer runt omkring har en betydelse fast de i själva verket inte har det. Allting handlar om "mig, mig, mig och mig". Inget annat har någon somhelst betydelse fast det kan verka så...
Ett fel som jag har det är att jag alltid tror det bästa om de flesta. Jag har gjort detta misstag ett antal gånger, tro mig. Jag har förälskat mig i någons fasad och sedan slutat nästan nere på botten. Vid första anblicken är personen i fråga helt perfekt utan några som helst skavanker, men under ytan döljer sig ett hemskt djur. Denna yta upptäcker jag när det är försent att hejda sig.
Nu har jag lektion.
Kommentarer
Postat av: Jenni
Såklart är det alltid så. Alltid. Jag hatar det!
Trackback