Do you know?

Jag skäms över mig själv. Jag trånar fortfarande efter dig som en efterhängsen fjortis.
Frågan den står kvar - vad är det hos dig som jag anser vara så attraktivt?
Det känns som att det du och jag har gått igenom aldrig kommer släppa mina tankebanor.
Jag trycker på play, tittar, spolar tillbaka och trycker på play igen.

Thank you for nothing.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback