"Inatt jag drömde något som..."
Inatt drömde jag om min beloved friend som är i USA,
och har varit där i mer än två månader.
Jag drömde att Jenni kom hem över en helg och hälsade på oss på Midgårdsskolan.
Jag blev helt galen och vi låg och kramades på golvet.
Drömmen fortsatte med att vi hade någon lektion tillsammans med en musikklass.
Vår lärare kände igen Jenni och visste att hon bodde i USA.
Därför fick Jenni stå inför hela klassen och berätta om hur de levde där, vad hon gjorde, hur skolan var, etc.
Då var det såklart någora små djävular i musikklassen som aldrig kunde hålla käft.
Jag blev förbannad och sa till dessa på skarpen. De var tysta ett tag och Jenni kunde fortsätta berätta,
men självklart gick det inte länge innan de började surra igen. Jag blev förbannad igen och sa till dem.
Denna gång kände Jenni att det inte alls var lika roligt att fortsätta berätta,
eftersom dessa musikelever hånade Jenni för allting hon berättade.
Hennes ögon tårades, jag tog hennes hand och genom det fick hon ny kraft,
hon fortsatte berätta tills hon inte hade mer att säga.
När jag vaknade så kom jag inte ihåg vad jag hade drömt,
utan det var när jag klev upp och ställde mig i duschen som jag kom på vad drömmen handlat om.
Det kändes så himla verkligt, precis som om du var med mig Jenni.
Nu förstår jag hur mycket jag saknar dig. Jag saknar allting som involverar oss.
Även om det bara handlar om ett telefonsamtal sent på kvällen eller en InDesign-fråga.
I miss you...
och har varit där i mer än två månader.
Jag drömde att Jenni kom hem över en helg och hälsade på oss på Midgårdsskolan.
Jag blev helt galen och vi låg och kramades på golvet.
Drömmen fortsatte med att vi hade någon lektion tillsammans med en musikklass.
Vår lärare kände igen Jenni och visste att hon bodde i USA.
Därför fick Jenni stå inför hela klassen och berätta om hur de levde där, vad hon gjorde, hur skolan var, etc.
Då var det såklart någora små djävular i musikklassen som aldrig kunde hålla käft.
Jag blev förbannad och sa till dessa på skarpen. De var tysta ett tag och Jenni kunde fortsätta berätta,
men självklart gick det inte länge innan de började surra igen. Jag blev förbannad igen och sa till dem.
Denna gång kände Jenni att det inte alls var lika roligt att fortsätta berätta,
eftersom dessa musikelever hånade Jenni för allting hon berättade.
Hennes ögon tårades, jag tog hennes hand och genom det fick hon ny kraft,
hon fortsatte berätta tills hon inte hade mer att säga.
När jag vaknade så kom jag inte ihåg vad jag hade drömt,
utan det var när jag klev upp och ställde mig i duschen som jag kom på vad drömmen handlat om.
Det kändes så himla verkligt, precis som om du var med mig Jenni.
Nu förstår jag hur mycket jag saknar dig. Jag saknar allting som involverar oss.
Även om det bara handlar om ett telefonsamtal sent på kvällen eller en InDesign-fråga.
I miss you...
Kommentarer
Trackback