Don't worry, I know what I'm aloud to do

Då var det väl dags för mig att börja tacka för idag.
Den här onsdag, som för övrigt känns som en torsdag,
har inte varit så hemsk som jag trodde den skulle bli.
Linn som nu för tiden bor i Göteborg har hälsat på, på skolan.
Jag blev överlycklig då jag såg hennes ruffs i korridoren!
Man skulle kunna säga att jag har suttit vid datorn ungefär hela kvällen,
utan att tycka synd om mig själv. Och det är faktiskt ett framsteg (haha!).

Imorgon väntar dagen torsdag och jag vill inte minnas vad jag gjorde för en vecka sedan.
Då blir jag sentimental och vill lägga mig ner och gråta.
Men det passar sig inte just nu.
Det regnar fortfarande, i alla fall som det låter.
Regnar det imorgonbitti får jag se om jag ens ids pallra mig upp ur sängen. Men jag måste...

Nu tackar jag för mig, men bara för idag.
Inte för alltid. Det kommer jag aldrig göra. Det vill jag aldrig göra.

Procul Harem - A whiter shade of pale.mp3

Godnatt gott folk, det väntar en ny dag imorgon, förmodligen med lite mer positiva inslag, får jag hoppas!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback