Juliette

Det är ganska ovanligt att min dator och telefon ändå inte har strejkat alltför mycket ikväll. Just nu sitter jag och kämpar med projektrapporten som ska in på torsdag. Jag kan väl inte säga att jag är långt ifrån klar, men jag är ju heller inte nära slutet. Jag är någonstans mitt emellan med andra ord, som vanligt.

Egentligen så borde jag skutta och jubla över mitt liv för tillfället. Men varför gör jag då inte det? Den frågan ställer jag mig ungefär var tionde sekund för tillfället. I och för sig är jag ganska trött, då blir ju allting värre. Men ändå känner jag att för en och en halv timma sedan mådde jag likadant. Då var jag inte överdrivet trött. Det känns som fyra stora, starka händer (mina föräldrars) trycker på mitt huvud, och det går inte uppåt, utan rätt ner i helvetet. För tillfället har jag ingen support. Men de kan väl inte alltid älska mig, och jag kan väl inte alltid älska dem?

Godnatt peeps.