Pure hate

Igår kände jag starkt djävla hat, på riktigt. Direkt jag såg dig började benen skaka och min andning fick ett annat djupare, hatiskt sound. Jag hatar att du ens har varit en viktig person i mitt liv, jag skäms över det. Igår när vi såg varandra och jag ignorerade ditt (fula) ansikte, var det som att någon knuffade mig över en klippkant eller drog mig tre månader tillbaka i tiden. Tack så mycket - det som jag lyckats nästan glömma har kommit tillbaka. Jag har nu hemska minnen som spelas upp varje minut. Allt påminner ju för fan om dig, och det som hänt. Jag hatar dig, hatar, hatar, hatar - pure hate.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback