Juliette

Nu ska jag beskriva en känsla som är förbannat svår att beskriva. Men jag ska försöka. När jag lyssnar på Youth Group - Forever Young och blundar, så fylls jag av en hemsk djävla känsla som skulle kunna lemlästa mig innifrån, samtidigt som jag känner lättnad, lycka.
Introt går igång, jag ser mig själv sitta på en säng med ett stort kollage på väggen framför mig. Kollaget visar bilder på mitt gångna liv och allt roligt jag har gått igenom. Allting snurrar runt omkring mig och det känns som jag är den enda i hela världen för alla har försvunnit ifrån mig. Fast jag har hela livet framför mig vill jag att det ska ta slut. Dessutom ser jag mitt liv passera i revy. Helt plötsligt springer jag på en äng, med bara ben och en vit lätt klänning, håret fladdrar. Fast jag känner lycka är det en stor hand som trycker ner mig och vill rycka ut alla mina inre organ, speciellt den icke-existerande själen. Bara för att mitt liv är ju slut... I sekvens nummer tre  rycks jag med i verkligheten och känner en lättnad som inte kan beskrivas. Jag känner mig nöjd med livet för jag ska fortsätta leva.

Jag vet inte, det här blev flummigt som tusan.

Godmorgon, eller borde jag skriva god-djävl-skit-dåliga-morgon!

Om halsen var dålig igår så är den i katastrof idag. Jag kunde knappt ringa och sjukanmäla mig. Nu ska jag fly från datorn och krypa ner i min säng och dricka te och hoppas på bättre tider. Jag hatar att vara sjuk, det finns ingen charm över det. Och jag hatar att vara borta från skolan, jag vet inte varför. Jag hatar det bara.

Snart kastar jag in handuken för kvällen. Min hals kliar - jag skulle gärna sticka ner någon lång kli-pinne och riva upp hela halsen tills det började blöda - bara för att slippa den kliande känslan. Och när jag formulerar mig såhär också börjar det bara klia mer. Snart kör jag ner handen. Mitt huvud känns fett som en stor badboll, dock är inte huvudet lika lätt. Det är tungt. Mina ögon svider och det gör dom alltid när jag börjar få feber, så imorgon har jag väl 40 graders feber som jag alltid har då jag får feber, vilket är VÄLDIGT sällan. Så som sagt, jag kastar in handduken och lägger mig under mina täcken där jag hoppas att min friskhets-källa ska finnas!

Right here, right now (som Agnes skulle ha "sagt")

Plats: Hemma i datarummet
Syssla: Knapprar och tittar runt
Känsla: Sjuk, jag är snorig och huvudet dunkar
Låt: Damien Rice - Sleep don't weep
Bra sak: Att min lillebror har kalas ikväll, det innebär god mat, fika och godis!
Dålig sak: SNOR! Och det hemska som kalaset kommer medföra, ännu mer huvudvärk pga. skrikande 9åriga små pojkar
Tanke: Gud vilken ful skrivbordslampa mamma och pappa har köpt, fast ändå lite fin
Att se fram emot: Stockholm och Tanya Stevens på sportlovet med Camilla
Låt nu: Fortfarande Damien Rice-låten

Det känns som jag är den där sorken i Nalle Puh, som gräver och gräver sina gångar som aldrig får något slut. Skillnaden mellan oss är dock att sorken verkar alltid vara på bra humör. Vilket jag inte är just nu. Jag känner mig bara trött och less. Känslan jag har just nu är att jag gräver, gräver och gräver, för att jag ska komma fram till någonting. Men jag stöter bara på återvändsgränder hela tiden som ber mig att tänka efter lite (för mycket) och sedan börja om igen.

Men jag kan väl i alla fall glädja mig med att mina tänder inte är lika stora som sorkens... Appropå tänder så var jag hos tandläkaren idag också.

Tack för att någon har placerat flera (tusen) minusgrader ovanför våran stad. Och slängt ner lite snö så det blir ännu mysigare. Tack för att min hud blir helt förstörd när det är såhär kallt ute. Tack för att alla vantar och mössor jag har är iskalla. Tack för att inga skor värmer mot den här kylan. Tack för att cykelväxlarna fryser till is. Tack för att dom håller på att bygga om alla djävla vägar så man måste gå en längre väg (och frysa mer). Tack för att det är iskallt på skolan också. Tack för inget sällskap.

OCH TACK FÖR BILEN! Utan detta färdmedel hade jag inte överlevt morgonen.

Jag borde ge mig själv fet örfil just nu. Jag gör något som jag inte borde göra, vända dygnet helt fel. Så mina dagar kommer i framtiden bli helt upp-fuckade. Tidigare hade jag pli på mig själv och somnade innan elva och kunde lätt stiga upp strax efter sju. Hur ska jag klara det nu då mina kvällar slutar i sängen tidigast ett på natten? Egentligen kan jag dra slutsatsen att mitt liv kan faktiskt komma att gå utför, tröttsamt nog. Som sagt kommer mina dagar att bli upp-fuckade och slöa och jag kommer aldrig kunna ta mig i kragen att göra det jag måste. Dessutom blir humöret så konstigt då jag sover lite för mycket. Jag blir trött.

Nu kanske ni tror att jag somnar vid två på natten och vaknar vid tre nästa dag. Men så är inte fallet. Jag somnar ett-halv två, och vaknar elva. Längre kan jag inte sova.  (OINTRESSANT FÖR ER, men kul för mig då jag blir äldre och kan läsa hur mycket jag svamlar.)

Jaja, den här kvällen verkar ju inte heller sluta tidigt så...  (men vilka i-lands problem jag har!)

Denna  vecka har vi projektvecka, vilket innebär att vi  jobbar med vårt projektarbete 100 poäng hela veckan. De enda "vanliga" lektionerna vi har är individuella valen, dvs. historia a för min del. Det är ganska skönt att sitta hemma och arbeta mest hela tiden, men det är lätt att man "förslappas". Men jag vill att den här veckan ska ta slut så vi kan gå den sista skolveckan innan sportlovet. För sedan flyr jag fältet och åker till Stockholm med Camilla. Det ska bli så underbart skönt att komma bort. Jag längtar efter att få resa bort lika mycket som barnen längtar efter tomten och julklapparna på julafton.

Patrick Watson - The great escape

Jag känner mig patetisk - patetisk och riktigt jävla överkänslig är jag. Och mina stämplar grundar jag på att jag gråter till teveprogram och filmer som egentligen inte borde gråtas till. Till exempel idag när jag, Carl och Maja var på bio, så fick filmen ett gott (förutspått) lyckligt slut, men några tårar fick ändå komma ut. Ännu värre är det att, när jag såg på Sportspegeln ikväll och en lycklig Anja med massa klirrande medaljer var med, och de visade massa klipp från Åre, VM som har varit där, blev jag rörd. Jag tycker det är lite skrämmande att tidningar, teveprogram och filmer börjar röra om i mina känslor allt mer och mer. Fast jag kan ju också säga att mina hormoner har ju spelat mig ett x antal spratt de senaste veckorna också!

Nu säger vi väl godnatt snart...

Idag är det söndag och jag gillar faktiskt söndagar. Det är en sån dag då det är tillåtet att ta det riktigt djävla lugnt. Då ingenting förutom jaget behöver vara i centrum. Dock brukar min mamma klaga lite över det eftersom hon ofta har sin "städdag-med-hela-familjen" på söndagar. Men nu ligger hon och vilar så jag kanske slipper undan idag... Hoppas gör jag i alla fall. Det enda som jag anser vara en (riktig) nackdel med söndagar är att måndagen kommer imorgon och vardagen tar fart igen.

Men idag är det söndag och jag ska ta vara på mina lugna timmar innan jag och mina syskon ska på bio. Kanske någon timmes bokläsande skulle vara att föredra!

Min kväll ute igår var riktigt trevlig, över mina förväntningar. Vi pre-festade hemma hos mig, vilket börjar bli lite av en tradition, sedan tog vi bussen till stan och begav oss in på X3M. Som vanligt tappade alla bort varandra men jag tror inte att någon fördärvade sig över det. 02.30 gjorde jag och Sarah entré hemma, vilket var skönt. Fika och te + lite chittchatt innan vi somnade och sov riktigt gott i några timmar...

Ikväll är det chillerill som står på schemat med bland annat Sarah och Malte. SKÖNT! Lördagar med chips, godis och dricka + någon bra film uppskattar jag. Dessutom kommer jag ha bra sällskap så det sätter lite extra färg på denna lördag!

Godkväll.

Idag är det den 16 februari och jag har namnsdag - Julia. Dock känns det väl som igår antar jag. 18onde gången jag firar Julia-namnsdag. Egentligen, vad ska namnen i almenackan vara bra för? Känns som att ingen läser dom där namnen i alla fall. Ingen i min umgängeskrets i alla fall, bara jag. Men det är för att jag hela tiden tittar i min kalender och upptäcker då de små oskyldiga namnen som står under varje siffra.

Ikväll firar jag i alla fall min namnsdag på ett riktigt festligt sätt tillsammans med några tjejkompisar. Jag öppnar champagneflaskan och förhoppningsvis försvinner min ångest med vätskan ett litet tag iallafall...

Jag hatar kyla, det är det värsta jag vet. Ingen (jävla) människa kan ju uppskatta då det är lägre än minus tio grader. ÅH! Allt jag vill är att gå i dvala eller att solen kommer hit och värmer mig. Jag vill inte ha någon skoteroverall att bygga in mig i för att slippa frysa. För det är inte bekvämt att gå till skolan som en inbylsad stor mumie till skolan. Jag vill ha värme! Och nu måste jag gå till träningen, instoppad i mjukisbyxor med extra byxor under och en tjock osmidig jacka.

Tjing!

Idag har jag proppat i  mig tårta eftersom min lillebror har fyllt nio år. Nu är han nästan lika gammal som jag var då han föddes. Det är hiskeligt vad tiden går fort. Jag minns att jag kände mig mycket större än vad han verkar göra, då jag var i hans ålder. Redan då hade jag hunnit avverka ett x antal killar i klassen (haha). Tiden gick så snabbt då, och när sexan kom så regerade vi såklart skolgården. Det var ett faktum att vi var äldst. Självklart skulle alla ha pojkvän och lätta pussar skulle bli till kyssar (med tungan). Dessutom, de problem som förekommer idag existerade inte ens då. Vilket var skönt om man jämför med idag...

Nu väntar sängen!
God natt.

God eftermiddag!

Imorse var jag ambitös och var och tränade, eller imorse och imorse, 11.30 idag. Det är ju inte alltför sent om man är tonåring och sover bort dagarna. Det var i alla fall riktigt skönt att bodyjamma och vakna till liv.  Efter passet ville jag och Karin avrunda på ett någorlunda hurtigt sätt så vi gick några minuter på rullbandet. Yes, vad nyttig jag kände mig då jag till och med gick hem!
Även fast jag kan tycka att det är lite hysteri kring att träna och att man ska bli "slim" till beachsäsongen så gillar jag det. Träna är bra för kroppen och jag känner till och med att jag mår psykiskt bättre. Så, att jag blir fit till beachsäsongen tänker jag faktiskt på, men inte lika mycket som att jag mår mår bättre av att träna. Jag gillare!

Jag gillar pikar, för ibland är det riktigt roligt att ge dom. Jag hatar dock när man pikar och så förstår inte personen det. Då kan det bli ganska grova missförstånd och konversationen fortsätter mot en helt annan riktning än vad man hade förutsatt.

Idag så är jag ledig, eller så gott som ledig. Jag har lite arbeten jag måste skicka och skriva, men det kanske jag gör ikväll (?). Fast det är ju fredag och då ska man ju ha roligt. Eller måste man det? Ikväll kommer i alla fall mamma hem, hon har varit i Trollhättan på begravning. Jag saknar henne faktiskt, efter bara en dag, men det känns inte som att huset är 100 % när hon är borta.

Todels

För ovanlighetens skull ska jag skriva godnatt. Jag kommer sova gott inatt, hoppas jag. Och imorgon är jag nästan ledig, vilket är skönt. Fast är det - 20 grader kommer jag hata denna fredag.

Nu ska masken bort och tänderna ska poleras.

Peace, godnatt Umeå, Sverige, världen.

Egentligen så vill jag inte tänka på dig, men det går liksom inte att undvika. För allt jag gör i vardagen har en koppling till dig och det som hänt. Är det inte det ena så är det självklart det andra. Jag är less på att hela tiden tänka på det när jag ska gå och lägga mig, för det är då det är värst. Men vad ska man göra... Till viss del handlar det ju om att "som man bäddar får man ligga". Men den här konsekvensen var inte uppenbar för mig. Jag tror ingen tänkte på det. Men jag säger som Ellen Pompeo, Meredith i Greys Anatomy "Ibland bleknar förväntningarna i jämförelse med de oväntade. Det förväntade är bara början - det oväntade är det som förändrar våra liv"

Jag önskar bara att du hade förnuft och vett att...

Den här kvällen började inte på topp men den slutade underbart. Allt tack vare min kära vän S. Hemma var det krig och jag tänkte ligga inne och deppa men då fick hon ut mig för att träna. Då vi kommer till träningen är den inställd. Jippie, vilken tur jag har. Men vi åkte till Sarah och tog det lugnt och vi har skrattat i kör så nu kommer jag förmodligen sova gott.

Jag känner att jag skriver lite osammanhängande så jag tror det är dags att stänga skärmen, eller i alla fall släppa tangenterna nu.

Godnatt folks

Igår pratade jag och Mr J om nyttigheter. Jag har nog börjat inse att det inte är bara han som behöver börja leva nyttigt utan även jag. Och dagen till ära har jag nu skrivit ner en lista på saker jag MÅSTE ta hand om idag. Bland annat städa klart i arbetsrummet. Det är en röra sedan jag rensade ut massa gamla papper. Jag hade också tänkt ta tag i lite skolarbete, även fast vi har praktik just nu. Men först blir det en nyttig frukost som följs av en härlig dusch.

I'll be back

Min dag som försvisso har varit övervägande bra slutar väl inte så bra, kanske. Ångest från topp till tå, som jag inte vet varför jag har. Kanske över att jag är så förbannat lat? Hade jag varit någorlunda hurtig hade jag gett mig ut i kylan ikväll och tillbringat den med mina vänner på bio. Men lat som jag är stannade jag inne... Dock har jag gjort lite nytta och skrivit på en artikel.

Nu sitter jag här, väntar på att tiden ska rinna iväg så jag blir trött och kan lägga mig i sängen. Jag vill inte lägga mig nu, då ligger jag bara och vrider på mig och tänker för mycket. Just nu vill jag inte tänka. Jag blir bara så... ångestfylld då.

Jag antar att jag ska ta och sätta mig med mobilen i högsta hugg och utnyttja att jag har gratis sms och trixa lite med ringsignalerna tror jag.

Adios

Gissa vad jag ska göra nu? Göra kladdkakemuffins (om vi har ingridienser) och en kopp varmt vanilj-/rabarberte. Sen ska jag jag krypa ner mellan mina täcken och njuta. Njuta av värme, goda smaker och kanske till och med mitt liv. Jag tror jag ska försöka sova också så jag kanske drömmer om snook-danne. Det är sån dag då jag vill göra det!

Jag uppdaterar väl senare.

Är det bara jag som har haft stora problem med att uppdatera idag? När jag väl har suttit och knåpat ihop några kluriga rader så FÖRSVINNER ALLTING. Mitt humör var inte på topp när det hände för tredje gången ungefär...

Min APU (arbetsplatsbelagd utbildning) har i allafall börjat. Jag och en till tjej från klassen ska göra en grafisk profil åt en påhittad restaurang med främst vegetariska maträtter. Vår handledare är en man från en väldigt "känd" reklambyrå här i Umeå, så det är bra. Dessutom är det skönt att vi bestämmer över tiden själva, så de två kommande veckorna tar vi oss några sovmornar! Det är skönt att vi inte har en sån krävande praktikplats för då kan jag ägna mig åt annat och vila hjärnan litegrann, vilket behövs.

Nu ska jag krypa ner mellan mina två duntäcken och mysa... med mig själv.

Inatt drömde jag en så otroligt mysig dröm. Jag skulle intervjua Snook till någon tidning. Det slutade med att jag fick följa med killarna in till deras lägenhet som var ett snook-land. Där hade de ett eget café och fikat/godiset kunde bara köpas med snook-pengar. Vid flera stora bord satt killarnas kompisar och släkt och käkade. Alla var så trevliga! Efter ett tag tog ena killen, han som är lite mindre snygg (men han var inte ful i min dröm), tag i min hand  och kramade mig, vilket jag kan säga var mycket mysigt. Dagarna gick och jag fortsatte hänga med dem och följde med på deras spelningar. Tillslut var vi kära.

När jag vaknade kom jag inte ihåg någonting utan hela drömmen kom tillbaka när vi satt i bilen hem påväg från Lycksele och Snook, svett och tårar började spelas. Jag känner mig som en patetisk idoljägare just nu men drömmen var alltför härlig för att ignoreras.

Jag är hemma nu i allafall.

Det är flera månader sedan jag var här sist. Men nu är jag i alla fall här, i Lycksele - min gamla hemstad. Och jag stannar här till söndag. Men jag klagar inte, inte som min lillasyster. Jag tycker det är ganska skönt att komma bort från den "stressiga" civilisationen ett par dagar. Här är de flesta rofyllda (och fyllda av skitsnack).

Snart blir det godisköp och tacobuffé.

Todelo

Det känns som jag har klivit in i en ny värld. Fast jag har tagit allt det gamla grollet med mig. Dock känns det som att mina tunga väskor på ryggen sakta men säkert blir lättare - men det går otroligt sakta. Det är nästan som styrketräning, till en början går det jättetrögt, det går sakta men säkert lättare och tillslut klarar man det tyngsta.

Idag har jag i allafall köpt jättemycket kläder. Inte överflödiga mängder, men i alla fall några klänningar som jag kan ha användning av i framtiden. (For your information)

Nu ska jag fortsätta plugga.