Klagomänniskan

Såhär känner jag just nu: "SUUUUUUUUUUCK - kan någon bara ta tag i mina axlar, dra de 10 centimeter högre, nypa mig i mungiporna och dra de lite uppåt och ruffsa till mig i håret?". Egentligen borde ju vädret göra mig hur lycklig som helst, och det blir jag ju - en stund. Sedan då jag inser hur trött jag är, och hur mycket jag måste göra då bara - uggah (som för övrigt är ett av mina favoritord: uggah). Ska väl ändå dock inte klaga, finns dom som har det tio och hundra, till och med tusen gånger värre. Men ibland måste man få klaga litegrann i alla fall... Jag är klagomänniskan.

Jaha, och nu ska jag ta tag i historian innan jag ska cykla iväg och träna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback