Juliette

Söndag, solen skiner ute och snön smälter bort sakta men säkert. Vår taskiga gräsmatta börjar komma fram och C sa för några minuter sedan att det är dags att premiäranvända Conversen.

Om en halvtimme ska jag åka till sömmerskan och prova min balklänning, jag håller tummarna för att den ska vara bra. Skulle ändå kännas halvtaskigt om jag måste ha en klänning som jag inte gillar till 100 procent. Appropå klänning så måste jag få ge ifrån mig att nu kryllar det av amatörmässiga modebloggare. De känns som de ploppar upp som ogräs i trädgårdslandet. Jag börjar bli ganska less på att hundratusen-tals bloggerskor tipsar om paiperwaist-kjolen och kopierar bilden från någon annans blogg. Dock ger jag credd till er som är duktiga och tipsar om originella saker.

Todelo, nu väntar vårsolen innan jag ska dra vidare mot systugan

Ja, då har snart vecka 12 nått sitt slut. Men först ska helgen avklaras. Min helg kommer bestå av mycket, mycket skrivjobb. Projektplanen ska skrivas och artiklar måste färdigställas. Jag ska nog dock inte klaga över det, för artiklarna ger ju lite pengar för mödan. Plus att det är kul.

Igår var det informationsdag på Umeå universitetet och jag måste säga att det känns otroligt avlägset att jag tar studenten i år och borde börja plugga på universitetet snart... Frågan är ju bara, vad ska man göra?

Eller nu måste jag rätta mig, att ta studenten känns inte avlägset, utan att ta tag i sitt liv känns långt bort. Tänk att jag ska bli en vuxen 19-åring, med egen inkomst och förmodligen eget boende. Samtidigt som tanken är lockande vill jag bara SPY!

Godkväll, vi får se om kvällen slutar klockan 03.00 inatt onykter, eller tidigare som nykter.

Jag avslutar med några lyricswords.
"Love is a losing game..."

Första måndagen på länge som har funkat någorlunda bra. Till en början var jag sjukt less men jag mjuknade. Jag fick veta att imorgon får jag tillbaka min efterlängtade laptop, vilket är ett plus. Mitt VK-möte gick bra och alla mina artiklar jag ska skriva till open-bilagan flyter på bra. Allt flyter på utomordentligt bra med andra ord. Det enda minuset är vädret. Vad hände med vårvädret som var så underbart? Jag gillar inte det här snömojset som väller ner över U-town. Jag vill ha sol, bar asfalt och gräsmattor som börjar töa fram. Inte någon snö!

Nu ska jag försöka sova gott folk. Tidigt för ovanlighetens skull, även fast jag är så gott som ledig imorgon.

Jag satt just och läste vad jag hade skrivit för någon dag sedan. "Jag trotsar slasket... och tar mina nya skor" Ja, kanske är det så att what goes around comes around. Jag trotsade slasket och här sitter jag ju nu med mina feta skavsår (som dock börjar försvinna sakta med säkert). Kanske, man vet aldrig.

För er intresserade så är tyget till min balklänning äntligen köpt, efter många om och men. Jag och mamma har varit på varenda affär och ett tag höll jag på att svimma. På riktigt. Jag tror att mina dyngsjuka lillebror börjar smitta mig.

Ikväll blir en väldigt lugn kväll i alla fall...

Den här dagen har varit utomordentligt bra, känns det som i allafall. Jag brukar hata min klass, inte personerna i klassen, men bara klassen i sig för vi är så oerhört splittrade, men idag så tyckte jag om min klass. Det är inte ofta de dagarna kommer så jag antar när de väl är här borde jag väl ta vara på de happy hour'na.

Men jag måste dela med mig av en dålig sak också, jag har fått de fetaste skavsåren jag någonsin haft på hälarna. Och fy fan, de är så stora blåsor att jag nästan måste ta kort på de och lägga upp här. Så groteskt är det!

Men ciao så länge!

Jag har redan suttit här tre timmar, jag kommer sitta här minst tre
timmar till. Varför? Jo för jag jobbar för fulla muggar med mitt PA100
- magasinet om knark. Imorgon har vi 70 % seminarium, vilket känns lite
stressigt. Men Jullan fixar väl det mesta? Jag hoppas jag gör det
iallafall. Så nu ska jag sluta blogga och fortsätta grafisk-designa
lite.



Tjingeling.

Godmorgon!
Solen skiner ute och jag borde väl vara lycklig över det? ICKET. För det här förbannade slasket, den mojsiga, geggiga sörjan som kallas vatten+snö, har nått vårt kära Umeå. Gummistövlar på, för annars kan jag ju räkna med dyngsura sockar resten av dagen. Det här är verkligen det äckligaste och jag hatar det. Kan ingen tapper själ åka ut med traktorn och liksom skrapa bort ALLT. Och inte bara det som är på vägarna utan överallt. När han eller hon ändå håller på kan han skrapa bort all snö som ligger på sidan med. Den gör ingen nytta nu när det är ljust ute. Då får man bara ont i ögonen.

Men annars så är den här morgonen ganska bra för jag ska ha min nya klänning och mina nya skor får ersätta gummistövlarna idag. Ja, jag trotsar slasket idag faktiskt. Jag orkar inte vara hängiven och använda gummistövlar.

Have a fucking nice day!

När någon säger till mig "jag har något tråkigt och hemskt att berätta" känner jag direkt hur det sprängs inom mig. Kaboom, mitt hjärta slår snabbare och min själ vänds ut och in. Jag hatar det, och jag hoppas jag inte är den enda som hatar det. Usch. Hemska minuter, avsyvärda ögonblick.

Det är när hemska händelser inträffar som någon sliter tag i mitt hår, och min nacke och drar mig bakåt i en väldigt snabb hastighet. Där ligger jag i sängen, M bankar på min dörr och säger att jag måste stiga upp. Men varför skulle jag, jag har ju sovmorgon? Jo, jag måste för en mardröm har blivit verklighet. Fyfan. Hemska minuter, avsyvärda ögonblick. Jag saknar dig varje dag, det ska du veta.

Kenyadramat fortsätter. Jag har fått veta att Mr K är i Sverige tills den 8 april. Med andra ord ganska länge till. Jag önskar att W också är med. Då ska de inte få slippa mina jobbiga frågor och dåliga engelska.

För övrigt så känner jag mig som både en bra och dålig människa idag. Jag har gott samvete, sen kommer det dåliga samvetet och väger upp lite. Jag undrar sa flundran hur jag ska lösa det idag/kväll. Jag kan ju absolut inte gå och lägga mig med dåligt samvete, eller?

Nu är det maildags!

/J

Mina kära Kenya-vänner är i Sverige och det känns helt ofattbart. Jag blir så varm i själen som jag brukar säga. Jag hoppas, hoppas, hoppas att de är kvar in La Suede nästa helg för då är det jag som åker till Stockholm. Det är i alla fall vad jag vill... Underbara människor. Att kunna skratta och le hela nästan hela tiden tillsammans värdesätter jag högt. Därför står W och K  väldigt högt i kurs hos mig, trots att vi bara umgicks i några dagar!

Idag är det söndag, the day before hell. Det är en av få söndagar som jag hatar. Jag ville inte stiga upp idag, för det tar emot att jag måste sätta mig och jobba med en affisch som ska bli klar och mitt PA100 (projektarbete 100p). Jag orkar bara inte, men jag ska fixa det...

Vi hörs

Jag vill göra mig fin. Ikväll ska jag åtminstone lägga ner lite mer tid på mitt utseende. För jag vill vara fin och jag vill känna mig fin. Jag ska måla lite extra mascara, rouga kinderna en gnutta mer än vanligt. Dessutom ska jag nog raka benen då jag duschar, så jag känner mig extra fräsch. För jag vill känna mig fin och fräsch då jag ska ha schlagerkväll med mina tjejer (som jag förövrigt inte har träffat på två veckor).

Jag är hemma. Efter nästan en vecka i Stockholm är jag tillbaka på hemmaplan igen. Jag har haft det bra, utomordentligt bra. Och att komma bort från den här staden var oerhört nyttigt. Det är nästan som att jag känner mig som en ny människa (klyscha).
Våra dagar har kantats av shopping, lugna kvällar, öl, tv, popcorn osv. Vi har helt enkelt haft det toppen. Jag önskar jag hade fått stanna några dagar till för att bara träffa människor och umgås.

Men som sagt, jag är hemma och jag är tillbaka i allvarets nutid. Fyfan. Jag behöver tre veckors till lov, sedan är jag fit for fight igen.

Adios kära läsare.

Nu ska jag beskriva en känsla som är förbannat svår att beskriva. Men jag ska försöka. När jag lyssnar på Youth Group - Forever Young och blundar, så fylls jag av en hemsk djävla känsla som skulle kunna lemlästa mig innifrån, samtidigt som jag känner lättnad, lycka.
Introt går igång, jag ser mig själv sitta på en säng med ett stort kollage på väggen framför mig. Kollaget visar bilder på mitt gångna liv och allt roligt jag har gått igenom. Allting snurrar runt omkring mig och det känns som jag är den enda i hela världen för alla har försvunnit ifrån mig. Fast jag har hela livet framför mig vill jag att det ska ta slut. Dessutom ser jag mitt liv passera i revy. Helt plötsligt springer jag på en äng, med bara ben och en vit lätt klänning, håret fladdrar. Fast jag känner lycka är det en stor hand som trycker ner mig och vill rycka ut alla mina inre organ, speciellt den icke-existerande själen. Bara för att mitt liv är ju slut... I sekvens nummer tre  rycks jag med i verkligheten och känner en lättnad som inte kan beskrivas. Jag känner mig nöjd med livet för jag ska fortsätta leva.

Jag vet inte, det här blev flummigt som tusan.

Godmorgon, eller borde jag skriva god-djävl-skit-dåliga-morgon!

Om halsen var dålig igår så är den i katastrof idag. Jag kunde knappt ringa och sjukanmäla mig. Nu ska jag fly från datorn och krypa ner i min säng och dricka te och hoppas på bättre tider. Jag hatar att vara sjuk, det finns ingen charm över det. Och jag hatar att vara borta från skolan, jag vet inte varför. Jag hatar det bara.

Snart kastar jag in handuken för kvällen. Min hals kliar - jag skulle gärna sticka ner någon lång kli-pinne och riva upp hela halsen tills det började blöda - bara för att slippa den kliande känslan. Och när jag formulerar mig såhär också börjar det bara klia mer. Snart kör jag ner handen. Mitt huvud känns fett som en stor badboll, dock är inte huvudet lika lätt. Det är tungt. Mina ögon svider och det gör dom alltid när jag börjar få feber, så imorgon har jag väl 40 graders feber som jag alltid har då jag får feber, vilket är VÄLDIGT sällan. Så som sagt, jag kastar in handduken och lägger mig under mina täcken där jag hoppas att min friskhets-källa ska finnas!

Right here, right now (som Agnes skulle ha "sagt")

Plats: Hemma i datarummet
Syssla: Knapprar och tittar runt
Känsla: Sjuk, jag är snorig och huvudet dunkar
Låt: Damien Rice - Sleep don't weep
Bra sak: Att min lillebror har kalas ikväll, det innebär god mat, fika och godis!
Dålig sak: SNOR! Och det hemska som kalaset kommer medföra, ännu mer huvudvärk pga. skrikande 9åriga små pojkar
Tanke: Gud vilken ful skrivbordslampa mamma och pappa har köpt, fast ändå lite fin
Att se fram emot: Stockholm och Tanya Stevens på sportlovet med Camilla
Låt nu: Fortfarande Damien Rice-låten

Det känns som jag är den där sorken i Nalle Puh, som gräver och gräver sina gångar som aldrig får något slut. Skillnaden mellan oss är dock att sorken verkar alltid vara på bra humör. Vilket jag inte är just nu. Jag känner mig bara trött och less. Känslan jag har just nu är att jag gräver, gräver och gräver, för att jag ska komma fram till någonting. Men jag stöter bara på återvändsgränder hela tiden som ber mig att tänka efter lite (för mycket) och sedan börja om igen.

Men jag kan väl i alla fall glädja mig med att mina tänder inte är lika stora som sorkens... Appropå tänder så var jag hos tandläkaren idag också.

Tack för att någon har placerat flera (tusen) minusgrader ovanför våran stad. Och slängt ner lite snö så det blir ännu mysigare. Tack för att min hud blir helt förstörd när det är såhär kallt ute. Tack för att alla vantar och mössor jag har är iskalla. Tack för att inga skor värmer mot den här kylan. Tack för att cykelväxlarna fryser till is. Tack för att dom håller på att bygga om alla djävla vägar så man måste gå en längre väg (och frysa mer). Tack för att det är iskallt på skolan också. Tack för inget sällskap.

OCH TACK FÖR BILEN! Utan detta färdmedel hade jag inte överlevt morgonen.