Juliette

Tacka vet jag goda vänner. Eller jag hoppas iallafall att de är det. Jag anlände till Linda efter en plågsam biltur tillsammans med min pappa. Tystnad är nog värre än ord i vissa lägen. Linda & Jessica var så snälla att de bjöd mig på drinkar och sedan gick vi ut. Utgången var inte överdrivet kul, men jag hade ändå roligt. Det är ju faktiskt skönt att få komma ut bland folk och skaka rumpan då och då. Idag mår jag bra och det är ju suveränt.

Nu hoppas jag min pappa har lagat något gott till middag för min mage skriker efter mat, god mat.

Tjingeling