Juliette

"In your heart I see the start of every night and every day
In your eyes I get lost, I get washed away
Just as long as I'm here in your arms I can be i no better place..."

Det känns så bra.

Nu tänkte jag vara lite töntig och ha med några kärleksfulla textrader här.

"So, I won't hesitate, no more,
no more, it cannot wait, I'm sure.
There's no need to complicate, our time is shor
This is our fate, I'm yours"

En utav de bästa känslorna som finns måste vara trygghet. Känna att skulle hela världen rasa samman så finns det människor där som inte tvekar på att ta emot en. Att tycka om någon eller att bli omtyckt är också en härlig känsla. Jag känner mig faktiskt lite som fjorton igen varje gång jag ser T - fjärilar i magen och ett leende på läpparna. Ja, härliga kärlek, underbara förhållande och ohatiska vår som kommer med sprudlande kärlek. Det går nog inte att inte vara glad idag. Dessutom har jag skickat in min tidning till tryck och Canaria-gänget är hemma. Everything is all good, and i like it. I like it alot.

Tacka vet jag goda vänner. Eller jag hoppas iallafall att de är det. Jag anlände till Linda efter en plågsam biltur tillsammans med min pappa. Tystnad är nog värre än ord i vissa lägen. Linda & Jessica var så snälla att de bjöd mig på drinkar och sedan gick vi ut. Utgången var inte överdrivet kul, men jag hade ändå roligt. Det är ju faktiskt skönt att få komma ut bland folk och skaka rumpan då och då. Idag mår jag bra och det är ju suveränt.

Nu hoppas jag min pappa har lagat något gott till middag för min mage skriker efter mat, god mat.

Tjingeling

Gårdagens fikakväll var uppskattad. Dock fick vi både en trevlig och otrevlig överaskning då vi åkte upp till fiket. Klockan var strax efter sju, och vi trodde ju att det åtminstone skulle ha öppet till nio, men icket. Bara till åtta. Men vi bestämde oss ändå för att fika och då hittade vi Maciel och Johanna där så det var trevligt. Sedan tyckte jag och Emma att det skulle bli för kallt att vänta på bussen i en kvart, så vi hoppade på bussen mot Carlshöjd och tänkte åka Umeå runt. Men vi tog oss inte långt för vi stannade hos Karin och snackade och proppade i oss godis tills vi mådde illa. Sedan fick vi springa tillbaka till bussen som tog oss hem... Men det var en ytterst trevlig kväll. Jag behövde komma ut och socialisera mig lite.

Kvällens avslutning kan ju diskuteras, dock inte här. Fan va killar kan vara störda ibland. Det håller till och med Josef med om.

Todels

Det känns som det händer hundra, eller åtminstone tio olika saker omkring mig just nu. Fast samtidigt känns det som jag befinner mig i en glasbubbla utan händelser och bara är publik. Jag skulle väl kunna säga att det känns ungefär som det alltid gör.

Jag hatar personer som inte kan stötta när det som mest behövs. De tänker bara på sina egna värdsliga problem så som att nagellacket inte fanns att köpa på Åhléns eller att festen som var igår har medfört en släng slitenhet. Självklart är sådana problem värda att bekymmra sig över ibland också, men inte när någon nära behöver lite support. Jag vet att jag brukar stötta egoism, men det är egoism till viss måtta.

Jag är redan less. Jag har suttit med mitt skolarbete i ungefär en timme och jag är redan dödsless. Jag önskar jag hade en betjänt som kunde göra alla mina läxor nu så jag fick ligga under täcket och bara invänta bättre tider. Med bättre tider menar jag nog onsdag då jag får träffa mina kära vänner som jag inte har träffat på en evighet (egentligen är det "bara" två veckor). Det ska bli kul och det känns bra att alla är back on hemmaplan igen.

Nej, dags att göra lite kaffe så jag kan hålla ögonen öppna ett tag till. Klockan är ju trots allt bara halv 8.

Deportees - Missing you, missing me.mp3

Jag upplyser härmed allmänheten om att min vän J ska tatuera den här bilden på benet. Jag hoppas ingen tycker detta är intressant för då blir jag lite rädd. Hur som helst tycker jag bilden är sjukt snygg.

Det är sjukt hur mycket man kan sakna en människa.
Och det är sjukt hur ont det kan göra.
Samtidigt är det skönt att sakna, i alla fall då man vet att personen kommer tillbaka.
Jag vet att du inte kommer tillbaka,
jag vet inte om du, du och du kommer tillbaka,
men jag är säker på att du kommer tillbaka.
Många att sakna, ibland känns det som mitt hjärta inte klarar det.
Men jag har ett starkt hjärta och plats för många (oj, vad klyschigt det lät).

Nu väntar ett VK-möte, och jag har noll idéer.
GE MIG FANTASI.

Adios.

Minns du Lycksele marknad? I do.
Det är drygt ett år sedan nu.
Jag har mest lyckliga minnen med dig Jen!

Jag hälsar trevligt på denna vecka i hopp om att den har något trevligt att bjuda tillbaka.
Ni vet, ganska mycket handlar om att ge och ta.
Jag gillar det "citatet", inte vill jag vara kompis med någon som kräver hur mycket uppmärksamhet som helst, och så får jag ingen uppmärksamhet tillbaka.
Alltså det handlar om att ge och ta.

I fredags när jag och Sarah hade varit på olika håll och festat så slöt vi upp hemma hos mig för några timmars sömn. När Sarah kom så kramade hon mig och berättade hur mycket hon uppskattade sina vänner. Det är en sådan vän som är oersättlig. Och jag är oerhört glad att jag har henne vid min sida, och alla er andra för den delen också.

Idag börjar min praktik som jag ska göra på Fota Folk en vecka,
och på min mammas företag, Visuellen Information & Kultur, den andra veckan.
Hoppas det blir kul.