Se sanningen i vitögat

Att våga. Att våga ta det där steget. Att våga släppa taget om någonting som inte längre existerar. Att våga berätta för någon vad man egentligen känner. Att våga säga ifrån. Att våga avvakta. Att våga acceptera verkligheten. Så mycket att våga men så lite mod jag har.


Det blir lätt översvämning

Det är så mycket jag vill slita ut ur min kropp och det är så mycket jag vill skriva. Jag har ett helt huvud, plus lite till, fullt med tankar som jag vill få ur mig. De färdas bara fram och tillbaka i min tankeverksamhet. Men på något konstigt sätt går det inte att forma mina tankar till ord som går att förstå. Asså jag vet inte...

37526-8   37526-6   37526-7

God Jul?

Säg mig, var är min julkänsla?
Jag har ingen julkänsla i kroppen. Den är putts veck.
Nothing.
Jag får väl hoppas att den dyker upp imorgonbitti när jag vaknar.
Och gör den inte det så får jag tvinga fram den hemma hos farmor och farfar.

Hur som helst tänkte jag önska alla en god jul!

hejdå

kvällstankar

Runt omkring oss är det hela tiden tävlingar som vi ska delta i. De handlar om utseende, betyg, pengar - det mesta som rör oss. Och hela tiden måste vi prestera bra för att duga. Bland de närmaste kompisarna duger vi förmodligen som vi är, men det är viktigt att klara dessa utmaningar och tävlingar för att duga för samhället. Visst, bland kompisar så är det ändå alltid tävlingar, men de har inte lika stor betydelse. Det är ju "ett plus i kanten" om man har mest pengar och är snyggast.

Men jag vet, att bland mina kompisar så behöver jag inte vara den snyggaste, rikaste och bäst i skolan för att duga. Jag kan vara mig själv till 110 %. Och det är skönt, för det finns ju faktiskt de som hela tiden tävlar på allvar, även fast de är bästa kompisar.

Ibland är jag känslomässigt instabil. Ibland kan bara mina tårar rinna i floder och verkligen ingenting runt omkring mig verkar positivt. Men några få minuter senare torkar jag bort tårarna och låtsas som att ingenting har hänt. Jag döljer dessa känslor och händelser för mig själv och för andra runt omkring mig. Varken jag eller någon annan får veta. Det är en hemlighet som bara mitt inre vet om... Jag vet faktiskt inte vad jag skriva. Jag kände bara att jag var tvungen att skriva av mig litegrann. Sedan om detta är intressant för någon annan bryr jag mig faktiskt inte om. Inte för tillfället i alla fall.

Hejdå.

världens bästa

37526-5En liten sjuåring som liknar min lillebror. Han är världens
bästa lillebror också. Skulle jag förlora honom skulle
jag tappa greppet. Mitt lilla charmtroll...

ny dag, nya tag

Hör och häppna, men jag somnade före klockan 22.00 igår. Jag somnade före tio en fredagkväll och jag har ingen som helst ångest över det. Och idag vaknade jag kring 08.00 och jag klagar inte på det. Nu när alla andra ligger och sover så är jag nästan redo för en dag på stan. Ska bara klä mig.

Nu närmar sig julen med stormsteg och jag undrar vad denna jul har att bjuda på. Och detta lov som närmar sig undra vad jag ska göra då. Jag orkar i alla fall inte planera någonting, det enda jag vet är att min julafton kommer jag spendera hos farmor och farfar tillsammans med familjen och släkt.

Jag har inga tankar att dela med  mig av just nu, men de kanske kommer senare.
Hejdå!
/ Julia
225349


hopplöst

Egentligen är det helt sjukt hur såld jag kan bli för en person. I denna persons närhet blir jag helt hjälplös. Just då känns allting underbart, som inget kunde bli bättre, men efteråt vet jag varken ut eller in - vad är rätt, vad är fel?
Denna person har jag trånat efter i år och dar och jag förstår inte själv vad som håller mig kvar. Varför låter jag inte mig själv gå vidare?
Det är någonting inom mig som säger att  han är min själsfrände, att han matchar precis med min själ, att det är honom som gör mig fullständig. Men samtidigt vet jag att jag inte mår bra av att ständigt återkomma till denna saknad av hans närhet...

Idag ger han mig ingenting, ingen närhet, nästan ingen kontakt. Jag vet knappt om han fortfarande existerar. Men en sak vet jag, skulle han försvinna på riktigt så jag vet att jag aldrig mer kommer träffa honom skulle mina tårar aldrig sluta rinna..

-

Idag har jag haft en lång och slitsam dag.
Jag försov mig, vaknade tio i åtta, skulle ha prov direkt på morgonen. Jag kom till skolan i tid och började med provet. Eftersom jag bara varit vaken i en dryg halvtimme och att jag inte hade någon mat i magen så resulterade det i att det gick skit kasst på provet. Sedan var det svenska, jag gjorde ingenting, men som jag egentligen borde. Vi åt äckliga grönsaksbiffar och sen var det dags för foto med Låke. Då hade jag ingen inspiration till temat Människolandskap så det blev ett fult fotografi. Nu var klockan 14.00 och vi började med julmyset tillsammans med alla andra medieelever. Detta var helt ok. Men jag var trött som en höna och att jag skulle på VK direkt efteråt gjorde mig less. På VK gick det bra, men jag var tvungen att springa iväg mitt i allt eftersom min fucking dansavslutning med barnen var. Jag kunde lika gärna ha struntat i den eftersom det bara var fyra stycken där. Resten trodde att lektionen hade utgått. Yeah!
Nu är fan klockan mycket och jag ska sova så jag tar mig upp imorgon och inte försover mig.
Hejsvejs.

/Julia

ugha.

Just nu sitter jag på skolan. Det är måndag morgon och det innebär att jag inte orkar göra någonting. Jag har inte den ambitionen. Denna måndag morgon är den värsta av alla. Vare sig det är måndag den femte december eller tolfte. Måndagar är alltid den värsta dagen.

Jag återkommer senare.


En del tankar existerar knappt...

Det går aldrig att förklara hur mycket man saknar någon som man vet aldrig kan komma tillbaka.
Tanken att du aldrig kommer tillbaka känns så himla långt bort. Den existerar fortfarande inte för mig tror jag. Jag skulle vilja kasta ner mig själv på jorden så jag kanske vaknar upp och ser verkligheten. I och för sig tror jag att den här julen kommer jag att vakna. Det blir en jul utan dig. Det kommer bli jobbigt, speciellt för mamma. Hon tar din bortgång hårt. Och hon lider fortfarande jätte mycket trots att det var flera månader sen du lämnade oss här. Jag önskar att jag kunde få dig tillbaka mormor, för du är så himla saknad.

/ Julia

vissa dagar är bättre än andra...

Ordspråket "Efter regn kommer solsken" kanske stämmer. Ett tag var det inte mycket som kunde ses som positivt i min tillvaro, men nu tar det sig.
Men faktiskt måste jag erkänna att det är så många bra grejer som har dykt upp den senaste månaden, så snart kommer väl världens smäll.

Hur som helst ringde Expressen till mig idag och berättade att min elefantbild skall publiceras igen. Han sa även att jag skulle få 1000 kronor för det.

Jag har inte alls mycket att berätta idag faktiskt.
Det kanske kommer lite senare, i natt eller så.

/ Julia


En vanlig söndag

Mina söndagar går för det mesta bara ut på en sak - ta det så lugnt som möjligt.
Aldrig klä på sig, ligga framför teven, ta en kopp te, äta lite godis. Inte göra något överdrivet socialt.
Och såhär är det alltid, vare sig jag har haft en utekväll eller om jag bara har tagit det lugnt.
Dagen söndag är alltid lika slö vilket som.
Det är i och för sig ganska skönt, men samtidigt jävligt störande.
Eftersom jag intalar mig att det är söndag och då behöver jag inte göra någonting.
Fast jag egentligen har en lång lista på saker som behöver göras, så får det vänta, för det är söndag.
Det är ett konstigt argument... "för att det är söndag" och jag lurar mig själv.
Söndag är en dag som alla andra dagar. Det är dags att jag börjar utnyttja söndagar tror jag.
För tills nu har den dagen varit en bortglömd dag för min del.

Att jag ens orkar ägna mina tankar åt detta nu, det är ju söndag, och jag måste hinna ikapp i Floorfiller så nu ska jag se lite repriser (haha).

Förresten. Patrick Dempsey är snygg.



Love, peace and understanding / Julia

godkväll/natt...

Tiden bara rinner iväg, för två veckor sedan satt jag & Jenni i Stockholm, eller vi kanske sov, hur som helst känns det som om det vore igår. Jag har haft två helt super veckor i Stockholm. Den första tillsammans med Jenni på TV4 sporten där vi såg många, många kändisar. Den andra veckan var jag själv och då tillbringade jag mina dagar och en natt på Aftonbladet, vilket var ruggigt kul. Mediebranschen är nog någonting för mig.
Dessutom var det skönt att resa bort ett tag och rubba vardagsrutinerna litegrann. När allting är sig likt varje dag så lessnar man tillslut, och det hade jag gjort. Så dessa två veckor hade perfekt tajming.
Men nu är jag tillbaka i Umeå igen och det är skönt att vara hemma, men samtidigt har jag som fastnat för Stockholm nu. Det är en riktigt trevlig stad och en vecka till på Aftonbladet hade varit riktigt roligt.

Nattens låt: Imogen Heap - Hide and seek

Nu ska jag sova, godnatt. / Julia