Vad hände?

Gårdagen var helt ok. Jag och Karin fick oss en pratstund med Petter.
Det var lite kul för vi fattade inte från början vem vi stod och pratade med.
Nu sitter jag i ljuva Lycksele och inväntar kvällens bravader.
Det ska bli kul att se vad staden har att erbjuda denna gång.

Nu blir det hairwash och förberedelser.
Ciao allihopa!

Thursday, the day before the best day

Ny dag, nya tag.
Äntligen är det torsdag, dagen innan det blir helg.
Klockan är drygt 17.35, snart ska jag cykla iväg till barndansen.
Det ska bli wonderful att få röra på sig..
Jag måste ju värma upp inför den stundade helgen,
som kommer innebära alkohol och dans både fredag och lördag.
Det måste jag säga att jag är värd också efter den här
veckans motgångar och slit och förra helgens nykterhet.
Jag kan gott och väl säga att jag tar igen mig den här helgen.
Det ska bli så kul.

Nej, barndans nu.
Jag återkommer la senare!

Don't worry, I know what I'm aloud to do

Då var det väl dags för mig att börja tacka för idag.
Den här onsdag, som för övrigt känns som en torsdag,
har inte varit så hemsk som jag trodde den skulle bli.
Linn som nu för tiden bor i Göteborg har hälsat på, på skolan.
Jag blev överlycklig då jag såg hennes ruffs i korridoren!
Man skulle kunna säga att jag har suttit vid datorn ungefär hela kvällen,
utan att tycka synd om mig själv. Och det är faktiskt ett framsteg (haha!).

Imorgon väntar dagen torsdag och jag vill inte minnas vad jag gjorde för en vecka sedan.
Då blir jag sentimental och vill lägga mig ner och gråta.
Men det passar sig inte just nu.
Det regnar fortfarande, i alla fall som det låter.
Regnar det imorgonbitti får jag se om jag ens ids pallra mig upp ur sängen. Men jag måste...

Nu tackar jag för mig, men bara för idag.
Inte för alltid. Det kommer jag aldrig göra. Det vill jag aldrig göra.

Procul Harem - A whiter shade of pale.mp3

Godnatt gott folk, det väntar en ny dag imorgon, förmodligen med lite mer positiva inslag, får jag hoppas!


My precious - mitt täcke

Fucking-jävla-piss-regn, det är precis vad det är.
Ibland tycker jag att det är mysigt med regn,
men inte när man cyklar hem i tygjacka och blir genomblöt.

Den här dagen har väl inte varit någonting att hurra över heller.
Likadan som igår, allt jag vill göra är att krypa ner under täcket.
Jag har blivit en täckmänniska. Det är mitt sätt att fly från verkligheten.
Och just nu uppskattar jag inte verkligheten så mitt täcke kommer till god användning.

Hejdå och hej täcke.


None concentration

Te är någonting av det godaste jag vet.
Jag sitter här med mitt Orange Jaipur-te från Lipton och njuter.
Ikväll gör jag ingenting. Egentligen har jag ju en massa skolarbete
som hänger över mig, men jag har ingen energi.
Jag går bara och gruvar mig just nu, och då kan jag inte koncentrera mig.

Nu ska jag fortsätta dricka...




Let me go home...

Jag är då tammetusen ingen skogsmänniska.
Och nu har jag ytterligare ett dåligt minne från mina skogsturer.
Satans elektronik, det borde inte finnas överteknologiska saker.
Säkert ett syftingsfel där, men jag bryr mig inte.
Den här dagen har varit lite bra, men ingenting att hurra över.

Alltså läs mitt tidigare blogginlägg att jag blir deppig och lättirriterad
när den här jävla årstiden närmar sig. Här har ni ett exempel.
Det kommer säkert bli fler med tiden också!

Skit också.

"Somewhere over the rainbow..."

Israel Kamakawiwo'ole - Somewhere Over The Rainbow.mp3

Jag saknar många personer just nu.

Jenni som är in the States och säkert har jätte kul.
Men nu börjar vintermarknaden i Lycksele närma sig,
och det hade ju som blivit vår grej att åka dit.
Wilson och alla de andra från lägret i Stockholm som har åkt hem till sig.
Jag vill tillbaka till Åkersberga och skratta och dansa dagarna långa.
Min mormor som jag hoppas sitter där uppe och tittar
ner på mig och ser att jag sköter mig.
Jag hoppas hon skryter för alla andra mor&farföräldrar om
vilka underbara barnbarn vi är.
Lisa som befinner sig i Stockholm och jobbar som barnflicka.
Det kommer kännas tomt i Lycksele nu när jag åker dit och du inte är där...
Linda som jag faktiskt kommer träffa snart,
men det känns som det blir för långt mellan gångerna.
Det känns inte riktigt som vi tar vara på den vänskap vi har byggt upp.

Det är många som saknas. Jag hoppas ni vet det!


I don't like it

Nu är det mörkt. Mörkret har börjat lägga sig över oss.
Min värsta årstid - vintern - börjar närma sig.
Och det känns i luften, det är iskallt ute.
Jag hatar vintern. Jag blir alltid så himla deppig och lättirriterad.
Dessutom måste jag börja åka buss till skolan, för jag orkar inte gå 543678000 kilometer.
Och jag hatar att åka buss. Det är alltid smockfullt på morgonen och sen måste jag ändå gå en bit till skolan sen.
Det enda jag gillar med vintern är första snön. Det är mysigt.
Men annars så kan väl du äckliga vinter, lämna mig ifred i år?

Fåfänga indeed.

Nu tjatar jag igen - min pain-in-the-ass-vecka har börjat, men förmodligen
så blir det inte så plågsam som jag trott. Jag sitter och håller tummarna nu
för att svenskaarbetet ska lämnas in lite senare så...

Just nu har jag hål till klockan 14.40. Men klockan 13.45 ska vi ta det fruktade skolfotot.
Dock känns det som att jag inte bryr mig så mycket, det får bli som det blir.
Jag har i allfall alltid den inställning innan, men när fotot väl ska tas har jag en tendens att bli lite fåfäng.

Nej, det är nog smart att göra lite skolarbete nu.

/Jullan

Bloggtokig for real

Jag är något bloggtokig idag. Kanske beror det på att jag vill få mina tankar på annat håll.
Jag orkar inte sitta med mina fucking skolböcker och vara ambitös. Jag orkar bara inte!
Ska jag vara ärlig, har jag inte rört dem på hela dagen. Men inte för att jag inte har orkat,
utan för jag har jobbat med artikel åt VK som ska in på tisdag. Det innebär deadline imorgon.
Nu är den i allafall så gott som klar så nu kan jag äntligen relaxa.
Jag ska snart cykla iväg till Sarah och ta det underbart lugnt och tjejsnacka.
I wish you could be there Jenni. Det känns konstigt att jag måste ta alla details över olika kontaktmedel.
Jag önskar vi kunde sitta i ditt eller mitt rum och bara prata. Om allting, som vanligt.

Förmodligen är det här det sista ni hör av mig idag så - godnatt.
Det väntar en ny dag imorgon.





Fix you

Coldplay - Fix you

Då, nu och föralltid.
Jag kommer aldrig glömma förra höstmarknaden då vi lyssnade på den här låten
och tyckte allmänt synd om oss själva Josef.
Vi låg och pratade om allting mellan himmel och jord och det kändes förträffligt bra.

Idag spelas den för fulla muggar, men jag tycker inte synd om mig själv just nu.
Jag kan snarare skatta mig väldigt lycklig.
Jag har det bästa runt omkring mig.

Back to work.

Unfair to you

Min pain-in-the-as-vecka närmar sig med stormsteg.
Och idag måste jag bryta helgens trend att bara ta det lugnt.
För idag måste jag låta skolböckerna sluka mig. Jag kommer vara ett nervrak ikväll.

Men förutom att skolböckerna kommer dominiera sista helgdagen,
så har min helg varit bra. Lugnt, skönt och mysigt har jag haft det.
Igår, innan jag cyklade iväg och gjorde en jobbgrej åt VK, skrev jag en lång sak i Word.
Det blev mycket längre än jag trodde, men jag fick ut det mesta jag ville få ut,
som jag inte orkade skriva för hand i min riktiga dagbok.
Det var skönt. Men fortfarande känner jag mig lite som en förvirrad höna.
Det är så många känslor som jag har inom mig och som jag inte får förlopp för.
Jag tror inte att du vill ta emot min vrede som jag har lagt på mig på grund av någon annan.
Det är orättvist.

MEN, skolböcker here I come!



Finally - Min efterlängtade helg!

Äntligen är det helg. Min efterlängtade helg!
Imorse var det verkligen sköt att sova ut. För ovanlighetens skulle kunde jag sova ända till halv 12.
Jag brukar faktiskt ha en dålig ovana att jag vaknar tidigt, kring 9, när jag väl får sova ut.
Den här helgen ska jag ta till vara på. För skolveckan som närmar sig kommer vara en pain-in-the-as-vecka.
Jag njuter hellre av ledighet den här helgen, än att somna bland skolböckerna.

Så, nu blir det loppis sen får vi se vad dagen bjuder på!
Ciao, ciao.

One wish..

Det känns helt fel att skriva det här, här. Men jag vet dock inte vad jag ska ta mig till.
Jag känner mig helt förkrossad. Det känns som min innersta säck fylld med massa känslor kommer explodera när som helst. Och där är jag, mitt upp i allting.
Har ingenstans att ta vägen, det enda jag vill är att ha en tröstande famn som kan säga att det här kommer lösa sig. Men kommer det att göra det?
Jag vet inte.....

Min tillit till dig är enorm. Du är den jag berättar allting för.
Dag som natt. Men på något sätt känner jag mig sviken?

/Julia

the feeling with the big F

Jag har fått många fler läsare och det känns bra.
Det är alltid kul att se att någon gillar det jag skriver.
Dock får jag lite prestationsångest och känner att jag jämt måste göra bra ifrån mig...

Jag antar att många vet jag pratar om när jag pratar om the feeling.
Du vet, THE feeling. Jag måste erkänna att jag är ett stort fan av den,
men jag har dock varit med om några incidenter som har gjort att jag är lite rädd.
Jag är fortfarande lite rädd, för det är väl en mardröm, i alla fall för mig, att få sitt hjärta krossat.
Men känslan är ju obeskrivlig som THE feeling ger. Och just nu gillar jag den..
Tänk om jag har klivit på fel sten? Tänk om jag har valt den rangliga stenen i havet
som välter vilken sekund som helst, och inte den säkra stabila?

Det tåls att fundera.




Hjärta & smärta, huvud & ord?

Jag sitter här och gungar i takt till Outkast's nya låt.
Ser dock inte vad den heter just nu eftersom den spelas på MTV.
Det är sjukt hur många saker jag förknippar till olika låtar.
Och ibland säger det verkligen "klick!" då jag lyssnar på en låt och texten tilltalar mig direkt. Då och då känns det som låtskrivaren/-arna har sett mina känslorna som är skrivna utanpå mitt hjärta och orden som min hjärna producerar hela tiden. Sedan har de gjort en låt. Det känns som de har lagt ett pussel av mina personliga bitar.




Jag är inte så smart...

Förkylningen vill bara inte släppa mig. Min näsa är alldeles täppt,
jag låter som en man vs. gris, och mitt huvud spelar musik med stark bas.
Jag har en del jobb som hänger över mig, men hur ska man orka när man mår såhär?
Allt jag vill göra är att krypa ner under täcket och mysa, få sova tills jag är frisk och få nya krafter.
Det var längesen jag va förkyld men i don't like it.
Det känns som jag är en snorbomb och snart exploderar jag.

Det var nog inte så smart att ha magkort tröja i lördags...


I'm signing of for today, i think

Min helg. Min helg blev hur bra som helst. Över mina förväntningar.
Alkoholintaget var lagom, musiken var bra på dansgolvet, folkmängden var suverän.
Igår och idag mår jag väl som jag borde göra.
Jag har träningsvärk, ont i nacken och jag har blivit förkyld.
Men jag bryr mig inte för jag lever på lördagens bravader.
Tack alla som inte var där men som ändå hörde av sig, och tack till er som var där. Ni gjorde min dag, min helg till den bästa på länge!

Over and out, Jewlie.

Now it's time..

Då var det (äntligen) dags att fylla 18 år. Nu är det 9 timmar kvar.
Just nu sitter jag här i nyfärgat, chokladbrunt hår, jag väntar på att få skicka iväg
mina affischer åt tryckeriet. Sedan ska jag cykla ner på stan.
Kvällen bjuder bara på massa förberedelser inför morgondagen.

Idag fyller också Josef år, han börjar bli en riktig gubbe - GRATTIS!

Nu ska jag ringa teater-tanten som jag kallar henne.

Ciaaaaaao.

Lights will guide you home..

Onsdag-morgon. Jag undrar vad denna dag har att erbjuda.

Min fest börjar närma sig och jag letar förbryllat efter vakter just nu.
Jag har en som står på min lista, men jag skulle gärna vilja ha två stycken till.

Just nu sitter jag här och suger på en extra-drop med lakritssmak.
Det påminner mig om när jag och Jenni var på Mikaeli-marknaden i Lycksele förra året.
Då hade vi någon dryck som smakade lakrits. Det är inget att rekommendera dock.

Det känns som tiden bara rusar iväg..
Var tar den vägen? Och tar jag verkligen vara på den på rätt sätt?

Ciao, nu ska jag cykla till skolan!

It smells like candy

Mitt liv rullar på. Helgen har varit lugn och skön.
Idag har jag bara gjort nyttiga saker. Så självklart - jag känner mig nyttig.
Min kväll fortsätts med städning och avslutas med en kopp te och en nybakad bulle.



Oboy!

Oj! Jag fick just en kommentar från min gamla barndomskompis Nadja.
Gud vilken överaskning. Vi har inte pratat på flera år!
Nadja, om du läser det här, kan du ju posta din mailadress (om du har någon) så kan vi har fortsatt kontakt.

Jag har tillbringat större delen av dagen på stan tillsammans med mamma en timme,
sen träffade jag Emma, Sarah och Karin och vi har haft en liten second-hand-runda.
Kvällen kommer tillbringas hos Karin, det blir en lugn kväll för oss alla.
Alla är så peppade och håller på att ladda upp för nästa helg.

/Julia

Jag tappade kraften att slå mina föräldrar

I förrgår var det första gången jag kände mig underlägsen gentemot mina föräldrar.
Tidigare har jag ändå känt att de skulle trots allt inte kunna trycka ner mig.
Men förrgår, det var som att en konstig känsla välde över mig.
Jag kände mig maktlös när jag stod och stirrade på mig själv i spegeln, samtidigt som
mamma kommenterade allting som hade med festen att göra.
Jag tappade helt enkelt kraften för någon minut...

Jaja, nu sitter jag i skolan och väntar på mediekommuniaktion b. Jag har just skrivit
ett mail till Jenni som lättade på mina axlar. Jag fick mycket sagt som jag ville få sagt.
Eller sagt, snarare ner skrivet.
Ikväll är det städkväll och jobbkväll för min del.
Jag har lite grejer att fixa till morgondagen.

Ciao!


En vanlig typical tisdag.

Typisk vanlig tisdag. Som förra tisdagen hade jag kunnat ligga kvar i sängen imorse.
Jag hade svenska-b men jag hade gjort lika mycket nytta hemma i sängen som
jag gjorde på lektionen. Dessutom hade vi terminsomdömes-snack och som många
gånger tidigare var det ordningen på klasslistan som gällde. Det innebar att jag inte hann
prata med vår lärare eftersom jag står sist på listan! Som jag för övrigt nästan alltid gjort.

Nu sitter jag här. Mina klasskamrater har olika lektioner men jag har ett fett hål på tre timmar, innan naturkunskap-a. Hur kul känns det att vänta i tre timmar på naturkunskap? Vilken tur att jag har massa arbete som ska göras åt VK. Då har jag i allafall något att pyssla med.
Men nu är det väl bara att fortsätta...

Fan va jag är tråkig att läsa om. Ciao.

Voices inside of me!

37526-26


















Mina två och en halv dagar i Tärna är över. Det är nästan så att jag
känner mig som en ny människa efter två och en halv dagar i de nordliga delarna av Sverige.
Det låter säkert klyschigt men det känns som min själ är renad. haha!

På bliresan hem, det är ca 30-35 mil dit upp härifrån Umeå så det tog ett tag,
förde jag olika konversationer, hur de skulle kunna låta, inuti i mitt huvud.
ex.  Julia: Kan jag få sitta fram från Lycksele?
       Mamma: Varför det?
       Julia: Därför jag orkar inte sitta här bak längre.

Jag är lite lustig jag. Det är inte första gången jag gör såhär heller.
Jag för alltid konversationer inuti mitt huvud, innan det ska hända
någonting som jag är nervös inför. Men även vanliga saker också.
Som till exempel nu när jag skulle fråga mamma om att få ta över framsätet.

JUST DET: GRATTIS JENNI PÅ FÖDELSEDAGEN! Nu är du 18..
dock är det inte så stor skillnad att bli 18 i USA. Right?

Ciao!

Jag har blivit en naturälskare

Ytterligare en skolvecka avverkad.  Den här veckan har faktiskt gått ganska fort
trots att mitt schema inte är någonting att hurra över. Det är glest men lektionerna
är lagda så jag har en på morgonen och en sent på eftermiddagen.
Inget att hurra över alltså.

Senare idag, om ungefär en timma åker jag till Tärnaby.
Så det blir en bloggfri helg. Jag funderar även starkt på att lämna min
mobil hemma. Det skulle vara ganska skönt att vara helt okontaktbar i helgen.
Då kan jag njuta av det som fjällen har att erbjuda...

Alltså är det verkligen jag som skriver det här?
Jag känner inte igen mig själv. Jag känner mig som en vuxen människa.
Jag som hatade fjällen och allt som hörde naturen till för ungefär ett år sedan.
Men nu framstår jag ju, i allafall genom mina texter, som en naturälskare.
Jag kanske börjar växa upp...

/Julia