Snöstorm och dans
Här sitter jag, klockan är lite mer än halv 2. Jag håller på att bränna skivor till dansen som jag har med barngrupperna ikväll. Jag känner mig ovanligt peppad. Kanske beror på att jag knappt har dansat något i veckan. Dans är det bästa som finns.
Här i Umeå är det i allafall storm känns det som. Termometern visar nästan plusgrader men när jag går ut känns det som minus 20 eftersom det blåser så mycket.
Nu ska jag dansa lite och sen äta mat.
/Julia
Här i Umeå är det i allafall storm känns det som. Termometern visar nästan plusgrader men när jag går ut känns det som minus 20 eftersom det blåser så mycket.
Nu ska jag dansa lite och sen äta mat.
/Julia
PA100 upptakt.
Jag har blivit dålig på att uppdatera här. Ursäkta, ursäkta.
Det känns som mitt liv går i en blandning av slowmotion och väldigt hög hastighet. Jag kan aldrig riktigt andas ut och släppa ner axlarna. Jag kan inte ligga på en stadig nivå mellan denna slowmotion och "high speed". Hur som helst, idag hade vi upptakt inför vårt PA100 (Projektarbete 100 poäng) och jag måste erkänna att det känns hur konstigt som helst att jag har gått mer än min halva tid på gymnasiet. Jag har bara ett år kvar nu. Jag börjar känna mig lite stressad över detta. Vad ska jag ta mig till när gymnasiet är slut? Hur ska det gå för mig? Ett år känns som väldigt lite tid faktiskt.
Men nu ska jag plugga ekonomi till vårt samhällsprov som jag har på fredag så jag kan få ett betyg som jag är nöjd med.
Just det, har någon något tips på vad jag kan sysselsätta mig med under påsklovet?
/Jewlie
Det känns som mitt liv går i en blandning av slowmotion och väldigt hög hastighet. Jag kan aldrig riktigt andas ut och släppa ner axlarna. Jag kan inte ligga på en stadig nivå mellan denna slowmotion och "high speed". Hur som helst, idag hade vi upptakt inför vårt PA100 (Projektarbete 100 poäng) och jag måste erkänna att det känns hur konstigt som helst att jag har gått mer än min halva tid på gymnasiet. Jag har bara ett år kvar nu. Jag börjar känna mig lite stressad över detta. Vad ska jag ta mig till när gymnasiet är slut? Hur ska det gå för mig? Ett år känns som väldigt lite tid faktiskt.
Men nu ska jag plugga ekonomi till vårt samhällsprov som jag har på fredag så jag kan få ett betyg som jag är nöjd med.
Just det, har någon något tips på vad jag kan sysselsätta mig med under påsklovet?
/Jewlie
Nu är det dags...
Nu är det 6 dagar sedan jag uppdaterade senast. För tillfället händer det ganska mycket i mitt liv. Igår intervjuade jag och skrev en artikel om Petter i samband med turnépremiären här i Umeå imorgon. Sedan idag ska jag på studiebesök på Norrlandsoperan och ikväll och resten av veckan blir det Umeå Open.
Dessutom hade jag tänkt att ägna den här dagen åt att skriva ett brev till Joey. Nu har jag sagt att jag ska göra det hur länge som helst så nu är det nog dags...
För övrigt är läget under kontroll och nu ska jag äta frukost!
/J
Dessutom hade jag tänkt att ägna den här dagen åt att skriva ett brev till Joey. Nu har jag sagt att jag ska göra det hur länge som helst så nu är det nog dags...
För övrigt är läget under kontroll och nu ska jag äta frukost!
/J
Det är inte coolt att röka på
Vad lever vi i för samhälle egentligen? Nu frodas drogerna runt omkring oss som om det vore godis. Att röka på börjar vara aktuellt på modet. Snart har väl min lillasyster rökt på också. Jag ska inte ljuga och säga att jag inte har funderat på att jag kanske borde prova röka på någon gång, för sakens skull, för det har jag. Men inte längre än så tillåter jag mig själv att gå. Det stannar uppe i huvudet och kommer inte ut i handlingar. Knark är något jag föraktar. Jag har sett det förstöra människor och det räcker gott och väl för att jag ska hata det...
Jag känner att den här diskussionen med mig själv kan gå hur långt som helst därför avslutar jag här innan jag knappt hittar ut ur min egna labyrint.
/J.Å
Jag känner att den här diskussionen med mig själv kan gå hur långt som helst därför avslutar jag här innan jag knappt hittar ut ur min egna labyrint.
/J.Å
Mina axlar är nedtryckta på botten
Just nu är jag nere i en svacka. Det känns som allt jag kan göra är skratta eller gråta. Det finns inget mellanting. Det är anntingen eller. Jag vet inte varför jag känner det såhär. Jag har bara tappat lusten för allting. Allting känns jobbigt. Tidigare har jag varit "fjortisdepprimerad" och det har jag ju då tagit med en klackspark. Men mitt humör har aldrig tidigare varit på denna nivå. Saken är den att jag inte är olycklig. Det känner jag. Men det är något som tynger mina axlar som inte vill försvinna. Det är där men jag vet inte vad det är. Jag överväger att gå till en hjärnskrynklarare eller prata med någon som är bra på att prata. Men det känns så töntigt att säga, jag är inte olycklig, jag har inget att vara olycklig för tror jag, men mitt humör är ändå inte med. Det är liksom på en annan nivå.
När jag skriver om det här med att prata med någon har jag börjat reflektera över att jag inte kan prata med min mamma som jag vill. Jag önskar att jag kunde släppa ut allting som ligger och väntar i mitt huvud angående mormor. Men jag kan inte, det är något som håller tillbaka. Det gäller även andra saker. Jag önskar jag kunde öppna mig för mamma. Jag tror hon är en sån person som skulle kunna ge mig bra respons och stötta mig. Men jag känner att det går helt enkelt inte att prata...
Jag vill sova nu och slippa världen och leva i fantasin. Jag vill lyssna på Lauryn Hill och Indie Arie och njuta.
Hejdå.
När jag skriver om det här med att prata med någon har jag börjat reflektera över att jag inte kan prata med min mamma som jag vill. Jag önskar att jag kunde släppa ut allting som ligger och väntar i mitt huvud angående mormor. Men jag kan inte, det är något som håller tillbaka. Det gäller även andra saker. Jag önskar jag kunde öppna mig för mamma. Jag tror hon är en sån person som skulle kunna ge mig bra respons och stötta mig. Men jag känner att det går helt enkelt inte att prata...
Jag vill sova nu och slippa världen och leva i fantasin. Jag vill lyssna på Lauryn Hill och Indie Arie och njuta.
Hejdå.
En omväxlande semster
Vad kan jag säga? Jag har varit i Marocko i en vecka och det var en resa som jag vill göra om och om igen. De sista dagarna var det omkring 25-30 plusgrader så jag fick en smärre chock då jag klev ut ur flygplanet igår kväll.
Jag kan inte säga annat än att marockaner och svenskar är två helt olika typer av människor. Marockanerna var så öppna, sprutade ut kommentarer och var vänliga. Under en veckas tid har jag max mött två otrevliga personer. Ett x antal gånger har vi blivit bjuda på te med smak av tandkräm av främmande affärsinnehavare som vill oss väl och självklart sälja sina varor. De har suttit och pratat, skrattat, varit glada och trevliga mot främlingar. Det är något som jag aldrig upplevt i Sverige. Ingen främling har spontat bjudit mig på te och varit trevlig här i Sverige. Jag tror aldrig det kommer hända heller. Det är där den stora skillnaden är mellan svenska och marockaner. Öppenheten.
Men deras ekonomiska situation är däremot inte densamma som här i Sverige. Anntingen är du fattig eller rik. Det finns inget mellanting. Nästan överallt där vi var satt det tiggare på gatorna. Föräldrar, barn, gummor och gubbor satt utsträckta med sina händer och bad om pengar. Det var så otäckt att se. De flesta bostadsområden var inte att hurra över. Lägenheterna såg sunkiga ut och har man inte mycket pengar är de lägenheterna enda lösningen. I jämförelse till de rika som får bo i flådiga hus längs strandkanten. De har pengar och kan skatta sig lyckliga.
Men förutom att analysera över skillnaderna så kan jag berätta att det här var den bästa semester. Jag vill redan åka tillbaka dit och en anledning är nog Zach som jag träffade i slutet av våran vistelse. Vi pratade inte så mycket men jag blir glad då jag tänker på honom. Det låter patetiskt att säga det men jag vill ha honom (haha)! Hans leende skiner uppe i huvudet på mig.
Men jag kan tillägga att alla unga marockanska killar är väldigt flirtiga av sig. Jag resonerar så att det beror på deras religon - islam. De ser aldrig sina kvinnor i korta kjolar och bikinis/linnen. Så när vi kommer blir de helt till sig. Det gick inte att gå genom marknaden utan att få kommentarer. Och nu säger jag inte det här för att skryta utan för det är så. Det spelar ingen roll om du är full/snygg, är du ung och bär annorlunda kläder i jämförelse till de muslimska kvinnorna så kommer kommentarerna sprudla kring dig.
Men nu känner jag att mina fingrar börjar få skavsår av tangenterna så jag ska flytta mig från datorn och lägga mig framför teven och glo, som jag inte har gjort på en vecka. Vi hörs!
/Julia
Jag kan inte säga annat än att marockaner och svenskar är två helt olika typer av människor. Marockanerna var så öppna, sprutade ut kommentarer och var vänliga. Under en veckas tid har jag max mött två otrevliga personer. Ett x antal gånger har vi blivit bjuda på te med smak av tandkräm av främmande affärsinnehavare som vill oss väl och självklart sälja sina varor. De har suttit och pratat, skrattat, varit glada och trevliga mot främlingar. Det är något som jag aldrig upplevt i Sverige. Ingen främling har spontat bjudit mig på te och varit trevlig här i Sverige. Jag tror aldrig det kommer hända heller. Det är där den stora skillnaden är mellan svenska och marockaner. Öppenheten.
Men deras ekonomiska situation är däremot inte densamma som här i Sverige. Anntingen är du fattig eller rik. Det finns inget mellanting. Nästan överallt där vi var satt det tiggare på gatorna. Föräldrar, barn, gummor och gubbor satt utsträckta med sina händer och bad om pengar. Det var så otäckt att se. De flesta bostadsområden var inte att hurra över. Lägenheterna såg sunkiga ut och har man inte mycket pengar är de lägenheterna enda lösningen. I jämförelse till de rika som får bo i flådiga hus längs strandkanten. De har pengar och kan skatta sig lyckliga.
Men förutom att analysera över skillnaderna så kan jag berätta att det här var den bästa semester. Jag vill redan åka tillbaka dit och en anledning är nog Zach som jag träffade i slutet av våran vistelse. Vi pratade inte så mycket men jag blir glad då jag tänker på honom. Det låter patetiskt att säga det men jag vill ha honom (haha)! Hans leende skiner uppe i huvudet på mig.
Men jag kan tillägga att alla unga marockanska killar är väldigt flirtiga av sig. Jag resonerar så att det beror på deras religon - islam. De ser aldrig sina kvinnor i korta kjolar och bikinis/linnen. Så när vi kommer blir de helt till sig. Det gick inte att gå genom marknaden utan att få kommentarer. Och nu säger jag inte det här för att skryta utan för det är så. Det spelar ingen roll om du är full/snygg, är du ung och bär annorlunda kläder i jämförelse till de muslimska kvinnorna så kommer kommentarerna sprudla kring dig.
Men nu känner jag att mina fingrar börjar få skavsår av tangenterna så jag ska flytta mig från datorn och lägga mig framför teven och glo, som jag inte har gjort på en vecka. Vi hörs!
/Julia