Umeå Open, the thing

Då var det torsdag och snart är det fredag. Jag längtar som ett djur, för i helgen är det ju Umeå Open. Eller inomhusfestivalen har redan dragit igång i liten skala, men imorgon smäller det stort. Yes. Årets musikhändelse i Umeå är äntligen här. Nu ska jag cykla in till stan för att göra lite nytta, dvs. fixa vimmelbilder på U-O tillsammans med en annan tjej.

Vi ses imorgon bloggen.

Klagomänniskan

Såhär känner jag just nu: "SUUUUUUUUUUCK - kan någon bara ta tag i mina axlar, dra de 10 centimeter högre, nypa mig i mungiporna och dra de lite uppåt och ruffsa till mig i håret?". Egentligen borde ju vädret göra mig hur lycklig som helst, och det blir jag ju - en stund. Sedan då jag inser hur trött jag är, och hur mycket jag måste göra då bara - uggah (som för övrigt är ett av mina favoritord: uggah). Ska väl ändå dock inte klaga, finns dom som har det tio och hundra, till och med tusen gånger värre. Men ibland måste man få klaga litegrann i alla fall... Jag är klagomänniskan.

Jaha, och nu ska jag ta tag i historian innan jag ska cykla iväg och träna.

Update

Plats: På skolan i en tråkig grå datasal
Syssla: Inget, väntar på bättre tider och idrott
Känsla: Nästan förbannad
Låt: Inget, lärarsnack
Bra sak: Jag tror mitt historiaprov gick hyfsat bra
Dålig sak: Hemlis
Tanke: "AARGH. ta det lugnt Julia"
Att se fram emot: Umeå Open!
Låt nu: Still lärarsnack och vibrationer från mobilen

myrorna invarderar!

Idag satt jag och funderade över fenomenet att när man först tittar på en myrstack ser det ut som det inte finns fler än 10-15 stycken myror. Men när man har stått och stirrat på de röda, äckliga varelserna ett litet tag visar det sig att kryllar av dem. Det är då det börjar klia på kroppen och det känns som alla har krypit in under kläderna och börjar sakta men säkert bita i skinnet. Våra ögon är allt bra kluriga ibland, eller så finns det en väldigt enkel lösning på min fundering, jag orkar bara inte leta svaret.

Nu är det dags att premiäranvända Conversen

Söndag, solen skiner ute och snön smälter bort sakta men säkert. Vår taskiga gräsmatta börjar komma fram och C sa för några minuter sedan att det är dags att premiäranvända Conversen.

Om en halvtimme ska jag åka till sömmerskan och prova min balklänning, jag håller tummarna för att den ska vara bra. Skulle ändå kännas halvtaskigt om jag måste ha en klänning som jag inte gillar till 100 procent. Appropå klänning så måste jag få ge ifrån mig att nu kryllar det av amatörmässiga modebloggare. De känns som de ploppar upp som ogräs i trädgårdslandet. Jag börjar bli ganska less på att hundratusen-tals bloggerskor tipsar om paiperwaist-kjolen och kopierar bilden från någon annans blogg. Dock ger jag credd till er som är duktiga och tipsar om originella saker.

Todelo, nu väntar vårsolen innan jag ska dra vidare mot systugan

Såhär slutade det

Tacka vet jag goda vänner. Eller jag hoppas iallafall att de är det. Jag anlände till Linda efter en plågsam biltur tillsammans med min pappa. Tystnad är nog värre än ord i vissa lägen. Linda & Jessica var så snälla att de bjöd mig på drinkar och sedan gick vi ut. Utgången var inte överdrivet kul, men jag hade ändå roligt. Det är ju faktiskt skönt att få komma ut bland folk och skaka rumpan då och då. Idag mår jag bra och det är ju suveränt.

Nu hoppas jag min pappa har lagat något gott till middag för min mage skriker efter mat, god mat.

Tjingeling

Och var slutar vi?

Ja, då har snart vecka 12 nått sitt slut. Men först ska helgen avklaras. Min helg kommer bestå av mycket, mycket skrivjobb. Projektplanen ska skrivas och artiklar måste färdigställas. Jag ska nog dock inte klaga över det, för artiklarna ger ju lite pengar för mödan. Plus att det är kul.

Igår var det informationsdag på Umeå universitetet och jag måste säga att det känns otroligt avlägset att jag tar studenten i år och borde börja plugga på universitetet snart... Frågan är ju bara, vad ska man göra?

Eller nu måste jag rätta mig, att ta studenten känns inte avlägset, utan att ta tag i sitt liv känns långt bort. Tänk att jag ska bli en vuxen 19-åring, med egen inkomst och förmodligen eget boende. Samtidigt som tanken är lockande vill jag bara SPY!

Godkväll, vi får se om kvällen slutar klockan 03.00 inatt onykter, eller tidigare som nykter.

Jag avslutar med några lyricswords.
"Love is a losing game..."

P3-street, umeå open och sängen

Nu är det dags för en lägesupdate igen gott folk.

Plats: I min sköna säng bland hundra kuddar och två täcken
Syssla: Bloggar och ser lite tv över skärmen
Känsla: En hyffsat okey känsla har jag inom mig
Låt: P3-street, webbradio
Bra sak: Att jag har haft en väldigt mysig eftermiddag
Dålig sak: Min lagade dator funkar såklart inte... Eller den går ju att starta men internet strejkar
Tanke: AARGH. jävla DELL. Aldrig kan något funka
Att se fram emot: Allt roligt jobb som ligger framför mig nu när det gäller open-bilagan (jag är sjuk)
Låt nu: Still P3-street och MASTA ACE INC - SITTIN' ON CHROME


Vad hände då?

Första måndagen på länge som har funkat någorlunda bra. Till en början var jag sjukt less men jag mjuknade. Jag fick veta att imorgon får jag tillbaka min efterlängtade laptop, vilket är ett plus. Mitt VK-möte gick bra och alla mina artiklar jag ska skriva till open-bilagan flyter på bra. Allt flyter på utomordentligt bra med andra ord. Det enda minuset är vädret. Vad hände med vårvädret som var så underbart? Jag gillar inte det här snömojset som väller ner över U-town. Jag vill ha sol, bar asfalt och gräsmattor som börjar töa fram. Inte någon snö!

Nu ska jag försöka sova gott folk. Tidigt för ovanlighetens skull, även fast jag är så gott som ledig imorgon.

Under pistolhot

Jag hatar att du har trängt in dig i mitt liv. Även fast jag inte vill tänka på dig så går det liksom inte att slingra sig runt. Du är där. Trots att du har varit världens största skitstövel så är du där... Och jag hatar det. Kan det aldrig vara nog? Skjut dig. Fast då skulle jag väl må dåligt över det...

Idag har mina danskids haft uppvisning och jag måste säga att jag blir riktigt stolt. De är så himla söta och duktiga. Jag vill bara krama dom så glad blir jag då jag ser dem uppträda.


What goes around, comes around

Jag satt just och läste vad jag hade skrivit för någon dag sedan. "Jag trotsar slasket... och tar mina nya skor" Ja, kanske är det så att what goes around comes around. Jag trotsade slasket och här sitter jag ju nu med mina feta skavsår (som dock börjar försvinna sakta med säkert). Kanske, man vet aldrig.

För er intresserade så är tyget till min balklänning äntligen köpt, efter många om och men. Jag och mamma har varit på varenda affär och ett tag höll jag på att svimma. På riktigt. Jag tror att mina dyngsjuka lillebror börjar smitta mig.

Ikväll blir en väldigt lugn kväll i alla fall...

Happy hour

Den här dagen har varit utomordentligt bra, känns det som i allafall. Jag brukar hata min klass, inte personerna i klassen, men bara klassen i sig för vi är så oerhört splittrade, men idag så tyckte jag om min klass. Det är inte ofta de dagarna kommer så jag antar när de väl är här borde jag väl ta vara på de happy hour'na.

Men jag måste dela med mig av en dålig sak också, jag har fått de fetaste skavsåren jag någonsin haft på hälarna. Och fy fan, de är så stora blåsor att jag nästan måste ta kort på de och lägga upp här. Så groteskt är det!

Men ciao så länge!

PA100 kills me

Jag har redan suttit här tre timmar, jag kommer sitta här minst tre
timmar till. Varför? Jo för jag jobbar för fulla muggar med mitt PA100
- magasinet om knark. Imorgon har vi 70 % seminarium, vilket känns lite
stressigt. Men Jullan fixar väl det mesta? Jag hoppas jag gör det
iallafall. Så nu ska jag sluta blogga och fortsätta grafisk-designa
lite.



Tjingeling.

Mojs och gegga

Godmorgon!
Solen skiner ute och jag borde väl vara lycklig över det? ICKET. För det här förbannade slasket, den mojsiga, geggiga sörjan som kallas vatten+snö, har nått vårt kära Umeå. Gummistövlar på, för annars kan jag ju räkna med dyngsura sockar resten av dagen. Det här är verkligen det äckligaste och jag hatar det. Kan ingen tapper själ åka ut med traktorn och liksom skrapa bort ALLT. Och inte bara det som är på vägarna utan överallt. När han eller hon ändå håller på kan han skrapa bort all snö som ligger på sidan med. Den gör ingen nytta nu när det är ljust ute. Då får man bara ont i ögonen.

Men annars så är den här morgonen ganska bra för jag ska ha min nya klänning och mina nya skor får ersätta gummistövlarna idag. Ja, jag trotsar slasket idag faktiskt. Jag orkar inte vara hängiven och använda gummistövlar.

Have a fucking nice day!

Hemska minuter, avsyvärda ögonblick.

När någon säger till mig "jag har något tråkigt och hemskt att berätta" känner jag direkt hur det sprängs inom mig. Kaboom, mitt hjärta slår snabbare och min själ vänds ut och in. Jag hatar det, och jag hoppas jag inte är den enda som hatar det. Usch. Hemska minuter, avsyvärda ögonblick.

Det är när hemska händelser inträffar som någon sliter tag i mitt hår, och min nacke och drar mig bakåt i en väldigt snabb hastighet. Där ligger jag i sängen, M bankar på min dörr och säger att jag måste stiga upp. Men varför skulle jag, jag har ju sovmorgon? Jo, jag måste för en mardröm har blivit verklighet. Fyfan. Hemska minuter, avsyvärda ögonblick. Jag saknar dig varje dag, det ska du veta.

Bra vs. dåligt

Kenyadramat fortsätter. Jag har fått veta att Mr K är i Sverige tills den 8 april. Med andra ord ganska länge till. Jag önskar att W också är med. Då ska de inte få slippa mina jobbiga frågor och dåliga engelska.

För övrigt så känner jag mig som både en bra och dålig människa idag. Jag har gott samvete, sen kommer det dåliga samvetet och väger upp lite. Jag undrar sa flundran hur jag ska lösa det idag/kväll. Jag kan ju absolut inte gå och lägga mig med dåligt samvete, eller?

Nu är det maildags!

/J

Kenya, close but yet so far away

Mina kära Kenya-vänner är i Sverige och det känns helt ofattbart. Jag blir så varm i själen som jag brukar säga. Jag hoppas, hoppas, hoppas att de är kvar in La Suede nästa helg för då är det jag som åker till Stockholm. Det är i alla fall vad jag vill... Underbara människor. Att kunna skratta och le hela nästan hela tiden tillsammans värdesätter jag högt. Därför står W och K  väldigt högt i kurs hos mig, trots att vi bara umgicks i några dagar!

Idag är det söndag, the day before hell. Det är en av få söndagar som jag hatar. Jag ville inte stiga upp idag, för det tar emot att jag måste sätta mig och jobba med en affisch som ska bli klar och mitt PA100 (projektarbete 100p). Jag orkar bara inte, men jag ska fixa det...

Vi hörs

Please, be nice

Jag vill göra mig fin. Ikväll ska jag åtminstone lägga ner lite mer tid på mitt utseende. För jag vill vara fin och jag vill känna mig fin. Jag ska måla lite extra mascara, rouga kinderna en gnutta mer än vanligt. Dessutom ska jag nog raka benen då jag duschar, så jag känner mig extra fräsch. För jag vill känna mig fin och fräsch då jag ska ha schlagerkväll med mina tjejer (som jag förövrigt inte har träffat på två veckor).



Hemmaplan skriker på mig

Jag är hemma. Efter nästan en vecka i Stockholm är jag tillbaka på hemmaplan igen. Jag har haft det bra, utomordentligt bra. Och att komma bort från den här staden var oerhört nyttigt. Det är nästan som att jag känner mig som en ny människa (klyscha).
Våra dagar har kantats av shopping, lugna kvällar, öl, tv, popcorn osv. Vi har helt enkelt haft det toppen. Jag önskar jag hade fått stanna några dagar till för att bara träffa människor och umgås.

Men som sagt, jag är hemma och jag är tillbaka i allvarets nutid. Fyfan. Jag behöver tre veckors till lov, sedan är jag fit for fight igen.

Adios kära läsare.