Omväxling skadar aldrig

Tack för att jag får åka bort för det behöver jag verkligen just nu. Den äckligt tråkiga vardagen behöver bytas ut mot något nytt och roligt. Därför passar min resa till Marocko med familjen alldelens utmärkt just nu.
Ni kanske tycker att jag överdriver när jag säger äckligt tråkiga vardag, men enligt min mening känns den tråkig. Jag är less på att gå till skolan, stressa med massa inlämningar (som egentligen inte är många), gå hem, åka vidare till nästa aktivitet. Jag klagar över lite men alltså jag är så less. Jag vet inte vad det är med mig.

Hejdå Sverige och Umeå.

Jag flyter omkring mellan allting

Det känns nästa förjävligt att jag för tillfället går till skolan just pågrund av att jag vill ha närvaro. Jag vet inte vad det är med mig, det känns som all lust till att någonsin göra någonting är som bortblåst? Jag orkar inte prestera men jag orkar inte heller göra ingenting. Jag ligger bara där i mellan och flyter. That's not good.
Hela tiden ställer jag mig frågan varför jag mår såhär, men jag hittar inget "fungerande" svar.  Jag är bara less så jag skulle kunna börja gråta nu.

/Julia



Skrämmer det dig att slösa lite tid och vara egoist?

En varm filt, en kopp te och dagboken - kan det bli bättre? Jo, självklart kan det bli bättre, men just för tillfället är det den absolut bäst stunden! Det är då jag har tid för mig själv, det är då jag försöker reda ut mina egoistiska tankar samtidigt som den varma drycken silas ner i halsen.
Ibland så behöver alla, i alla fall jag och många jag känner, en stund för sig själva om dagen då de kan "stänga" in sig och bara bry sig om sig själva. Kanske med en kopp te som mig, eller med en latte eller kanske med musik i öronen. Vad vet jag? Huvudsaken är att alla får den där stunden för sig själva, för jag tror det är nyttigt för kropp och själ. Det är bra att fokusera på bara sig själv ibland.

God natt / Julia Å

Jag gillar att vara den här lilla korta tjejen.

Tidigare hatade jag att vara kort, jag kunde knappt tolerera det. Jag fick hela tiden höra "gud, va kort du är!". Det var och är fortfarande mångas första intryck av mig. När jag fick höra dessa ord gillade jag det inte, jag tog det inte som en komplimang direkt. Jag kände bara att jag ville växa, växa, växa! Men idag så ser jag på min längd med andra ögon. Jag ser mest fördelar med den och jag trivs med att vara kort. Dessutom tar jag inte illa upp när personer hela tiden kommenterar min längd längre - jag bara ler för jag gillar att vara den här lilla korta tjejen.

/ Julia