Juliette

"Oh darling,
Who needs the rain?
Who need somebody that can feel the pain?
Who needs the dissapointment of a telephone-call?
Not I,
No I don't need that at all"

Tänk om det kunde vara så enkelt. Just nu känns det som jag bara ser manliga varelser runt omkring mig som jag scannar av och frågar mig själv om det skulle kunna vara pojkvänsmaterial. Jag hatar att jag ska vara så beroende av närhet och kärlek. Dessutom, hur stor chans är det, att när jag ser en kille på stan som jag tycker ser intressant ut, att jag skulle gå fram till honom och bara börja prata?

I need love.

Ja, ett skolarbete avklarat. Bara två till inlämningsuppgifter att slutföra denna vecka innan APU-veckorna kommer. Dessutom har jag tagit på mig att skriva två artiklar innan torsdag. Men jag ska inte klaga eftersom jag har valt det här själv. Jag kunde ha sagt nej men det gjorde jag inte... eftersom jag törstar efter pengar.
Det är jobbigt att vara ung och inte ha så mycket pengar. Eftersom de flesta nöjen kostar så offantligt mycket pengar. Fika på stan kostar, bio kostar, gå ut på krogen kostar, shoppa kostar, det mesta kostar. Jag måste komma på ett intresse som inte kostar. Kanske baka kakor och sälja?

Haha, vad vet jag. Det är i alla fall förargligt att de mesta av pengarna ska gå till att göra saker när jag i själva verket vill spara alla mina pengar tills jag blir en riktigt fattig student på universitetet. Frågan är ju bara om jag någonsin tar mig dit...

Todels

Har ni hört talas om golvraset här i Umeå? Det var i lördags under Mando Diaos spelning som golvbalkarna hade gett vika och ett hål öppnade sig i golvet där en del av publiken ramlade ner. Lyckligtvis var det ingen som dog!

Klockan var strax efter 23 då jag fick ett sms från "aftonbladet-Sara", hon undrade om jag var på Mando Diaos spelning eller om jag kände någon som var där. Då trodde jag, Sarah och Camilla att det rörde sig om att Aftonbladet skulle kolla stämningen på konserten bara. Så vi började ringa runt lite, tills vi fick tag på Sarahs kompis som var i chock. Det var då vi fick veta att golvet hade rasat in. Aftonbladet ringde upp och vi tog kameran och bilen och gav oss iväg mot Norrlandsoperan. När vi kom dit var vägen avspärrad och journalist och fotograf var redan på plats för Aftonbladet så vi vände hem. Resten av kvällen spenderade vi framför datorn för att uppdatera oss, och i mitt och oroade oss lite för Sarahs kompis.
Även fast man inte är där så ställer man så många frågor. Hur kunde det hända? Hur reagerar bandet när de ser att golvet bara försvinner? Hur skulle jag reagera om jag kände att golvet bara försvann under mina fötter? Ja, herregud.

Nog är det kul att det händer något i Umeå för en gångs skull, men samtidigt känns det så hemskt.

Sussana and the Magical Orchestra - Love will tear us apart

Vad allting verkligen känns komplicerat. Eller komplicerat är fel ord, för det känns inte rörigt det känns bara konstigt. Och det är konstigt på ett dåligt sätt för jag vill keep walking. Men just nu känns det omöjligt, just därför det är konstigt. Jag vill reda ut det här så jag kan fortsätta gå.

Min helg har i alla fall varit toppen. I fredags hade jag roligt, tills alkoholen slog i kraft på riktigt. Och igår mådde jag väl inte alltför bra, men det släppte. Jag var på Babben Larsson på eftermiddagen/kvällen, det var nice. När jag gick ut därifrån hade jag nästan träningsvärk i mungiporna. Vilket var behövligt just igår.

Idag är det söndag, det innebär: lugna gatan, plugg och sen kanske jag t.o.m ska träna!

Todels

De senaste två veckorna har inte varit någonting att hurra över. Men förhoppningsvis - efter regn kommer solsken. Det kändes dock som allting gick bakvägen för min del. Efter sol kommer regn. Eller något liknande. Men vilken tur att jag har dem jag har vid min sida!

Äntligen börjar den kalla kylan vända mot varmare temperaturer, dock är det fortfarande snorkallt. Jag hoppas det blir lite mildare tills imorgon då det vankas utgång. För första gången på väldigt länge... Vi får se hur det går. Jag har en del att ta itu med innan imorgonkväll så det inte urartar.

Men nu väntar sängen, duntäckena och någonting bra på teve.

Todels

Jag slängde av mig täcket, la benen utanför sängen och skulle just stiga upp på golvet, då det tog stopp. Mina ben kunde inte röra sig. Till slut tog jag mig upp och då skulle jag böja mig efter mobilen och en bok som låg på sängen respektive golvet. Aj, min rygg gick av. Jag började gå mot dörren och märkte då förfärat att träningsvärken som jag förutspådde i högra vaden var värre än jag trott. Jag fick lyfta benet framför mig. Och allt detta för en timmes stepup-pass igårkväll. Det är nog dags att börja ta träningen på allvar nu och bli lite fit.

Idag är det cirkelträning på idrotten också, gissa vem som knappt kommer kunna röra sig?

Todels

Jag väntar på bättre dagar. Och under min väntan så sysselsätter jag med olika ting. Så som proppa i mig söta och goda saker, prata med mina vänner och studera. Det sistnämda vet jag inte om jag ägnar så mycket tid åt, men litegrann i alla fall. Och jag ska bli bättre. Jag känner att när jag ändå inte gör någonting vettigt kan jag väl ändå ta tag i skolböckerna och försöka vara ambitös. (Ändå vet jag nu när jag skriver det här, att det låter så bra, men det kommer förmodligen aldrig inträffa)

Här i Norrland, i Umeå, är det nästan 20 minusgrader och jag ska GÅ till skolan. Fy feun. Så det är väl dags att börja bylta på sig diverse vinterkläder nu.

Hejdå!

Tänk vad allting kan gå ner, verkligen ner och sedan vända. Jag kan väl inte påstå att alling vänder åt rätt håll för mig just nu. Men det känns i alla fall som det är påväg åt rätt håll. Det kanske bara tar lite tid.

Vk-möte ska jag på nu i alla fall. Tji-tjing!

FOUR JOBS YOU'VE HAD IN YOUR LIFE
1. gjort affischer åt Umeå Teater Förening
2. journalist
3. danslärare
4. hjälpreda på en fotbollscup

FOUR MOVIES YOU COULD WATCH OVER AND OVER
1. Save the last dance
2. The Green Mile
3. ?
4. (Jag återkommer)

FOUR CITIES YOU'VE LIVED IN:
1. stockholm
2. umeå
3. sorsele
4. lycksele

FOUR TV SHOWS YOU LOVE TO WATCH:
1. grey's anatomy
2. veronica mars
3. one tree hill
4. cityakuten

FOUR PLACES YOU'VE BEEN ON VACATION:
1. thailand
2. portugal
3. belgien
4. england

FOUR WEBSITES YOU VISIT DAILY:
1. blogg.se
2. apberget.se
3. google.se
4. jerre.blogg.se

FOUR OF YOUR FAVORITE FOODS:
1. palt
2. kycklingcurrymacka
3. fläskfilé + potatisklyftor
4. mormors köttbullar!

FOUR SCHOOLS YOU'VE ATTENDED:
1. johan skyttes skola
2. finnbacksskolan
3. midgårdsskolan
4. folkuniversitetet (dans)

FOUR THINGS IN YOUR ROOM:
1. laptop
2. soffa
3. säng
4. två duntäcken

FOUR THINGS YOU ARE WEARING RIGHT NOW:
1. tjocksockar
2. mysbyxor
3. karin-look-alike-tröja
4. snygga turkosa trosor som jag fick i födelsedagspresent av Lisa, Linda och Åsa (for your record)

FOUR PLACES I'D RATHER BE RIGHT NOW:
1. något varmt land
2. hos farmor och farfar
3. i ett slott
4. hos Jeney i Amerikat

Gårdagens fikakväll var uppskattad. Dock fick vi både en trevlig och otrevlig överaskning då vi åkte upp till fiket. Klockan var strax efter sju, och vi trodde ju att det åtminstone skulle ha öppet till nio, men icket. Bara till åtta. Men vi bestämde oss ändå för att fika och då hittade vi Maciel och Johanna där så det var trevligt. Sedan tyckte jag och Emma att det skulle bli för kallt att vänta på bussen i en kvart, så vi hoppade på bussen mot Carlshöjd och tänkte åka Umeå runt. Men vi tog oss inte långt för vi stannade hos Karin och snackade och proppade i oss godis tills vi mådde illa. Sedan fick vi springa tillbaka till bussen som tog oss hem... Men det var en ytterst trevlig kväll. Jag behövde komma ut och socialisera mig lite.

Kvällens avslutning kan ju diskuteras, dock inte här. Fan va killar kan vara störda ibland. Det håller till och med Josef med om.

Todels

Min helg har varit så lugn att jag nästa skrämmer mig själv med mitt beteende. I fredags bjöds det på marrängsvish och prat hemma hos Karin och igår var jag barnvakt åt min lillebror. Han somnade dock halv 9 så då var jag ganska ensam, men då var jag ambitös och började plugga lite smått. Jag kände mig ganska nyttig när jag gick och la mig. Och imorse var det skönt att vakna utvillad och inte bakis.

Nu ska jag lägga mig i sängen igen och mysa några timmar med Laguna Beach och sen väntar fika med Linda och Emma.

Todelo

För allt är en jävla röra känns det som och jag är känslomässigt ostabil. Ni skulle bara veta.

Jag måste erkänna att min skolgång är ganska slapp. Idag var det en lektion som gällde (jag var dock inte där), och imorgon är vi helt lediga. Om två veckor går vi på APU och det är oftast slappt och skönt. Där blir vi i två veckor. Yes. Jag gillar medieprogrammet ändå.

Igår var Camilla här och vi pratade om framtiden. Förmodligen blir det inget Stockholm för varken hon eller mig nästa höst. Vilket känns lite både och. Självklart hade det varit roligt att flytta. Men ska min budget hålla så funkar det inte. Då blir det Umeå som gäller ett tag till, tills min sparbössa är så gott som välfylld.

"If this is a dream wake me up now
If this is a movie let's edit these scenes out
It would be a PG instead of an X-rated life
If I'd lived right"

Tracy Chapman - Unsung Psalm

Ja, då var det tisdag. Dagarna flyger förbi samtidigt som dom sakta smyger sig fram. Kanske beror det på att jag vissa dagar har mycket att göra, andra mindre. Den här tisdagen ska jag i alla fall försöka vara effektiv och få mycket gjort. Eftersom stundande veckor kommer bli förbaskat dryga.

Vi hörs!

Jag önskar att det fanns ett botemedel mot mitt illamående just nu. För fy feun vad jag inte mår bra. Men det är bara att pina på ändå. Stiga upp, äta frukost, duscha och gå till skolan i drygt tio minus grader. "Livet är hårt men soft ofta emellanåt"

Igår somnade jag halv nio i min lillebrors säng, sedan bytte jag till min säng vid halv tio och sov till halv åtta i morse. Mitt dygn börjar vända sig tillbaka SAKTA men säkert. Hade det här varit förra veckan hade jag ju vaknat fem på morgonen så jag ska väl bara vara glad att jag sov tre timmar mer idag.

Det känns som det händer hundra, eller åtminstone tio olika saker omkring mig just nu. Fast samtidigt känns det som jag befinner mig i en glasbubbla utan händelser och bara är publik. Jag skulle väl kunna säga att det känns ungefär som det alltid gör.

Jag hatar personer som inte kan stötta när det som mest behövs. De tänker bara på sina egna värdsliga problem så som att nagellacket inte fanns att köpa på Åhléns eller att festen som var igår har medfört en släng slitenhet. Självklart är sådana problem värda att bekymmra sig över ibland också, men inte när någon nära behöver lite support. Jag vet att jag brukar stötta egoism, men det är egoism till viss måtta.

Är det så att när man känner någonting ska man våga stå för det och berätta? Eller ska man hålla käften och försöka framstå som en någorlunda vettig människa?

Igår var det världens sämsta torsdag. Så självklart är jag glad att det äntligen är fredag och helg.

Crap

Jag är rädd, livrädd. Jag är rädd för att mitt liv ska gå i spillror när det äntligen känns som den väg jag alltid strävat efter äntligen nått mig. Fy fan, inga ord kan beskriva min oro.

Skit.

Som vanligt, jag är dålig på det här för tillfället. Men min kropp hänger inte med just nu. De sex timmar som skiljer Thailand och Sverige åt ställer fortfarande till det för mig. Igår somnade jag 18.00 och vaknade 05.00 imorse. Dessutom är jag ständigt illamående av någon konstig anledning. Illamåendet är en bra diet, jag har redan förlorat ett x antal kilon, men jag känner mig svag. Så allt jag vill är att lassa in flera tusen gram mat till min matsäck.

Då var jag hemma från en riktig slapparsemester. Jag kan inte påstå att det har varit en go and see-tur jag har varit på. Snarare, sova-äta-sola-bada-shoppa-se några nya saker-resa. Mer orkar jag inte skriva. Just nu mår jag dåligt för mitt dygn är helt fucked up. Igår somnade jag klockan 13.00 och vakande 03.30 i natt. Sedan dess har jag varit vaken.

Nu vill jag börja jobba och få igång rutinerna igen. Sure, jag är knäpp men jag är inte annat än människa.