Juliette

Sitter här och lyssnar på Massive Attack - Teardrops och känner mig sansad. Alltid innan jag ska åka någonstans, spelar inte någon roll om det handlar om att resa 2 mil eller 80, är jag super-vimsig. Men nu känner jag mig lugn och längtar bara efter att få komma iväg.

Kvällens barndans gick bra för er som undrar, vilket är ingen. Men jag skriver det ändå...

Jaja, nu är det dags att avsluta, stänga väskan och packa lite matsäck till tågresan. Jag återkommer den 5 november. Då är jag tillbaka på hemmaplan, förhoppningsvis.

Nu är det inte många timmar kvar innan jag får mitt efterlängtade höstlov. Ikväll åker jag och Camilla ner till Stockholm med tåg. I huvudstaden blir vi ända till nästa torsdag, då flyger Camilla hem och jag flyger vidare till Finland och Helsingfors, där helgen ska spenderas med familjen och min kusin. Det ska bli skönt att "slippa" Umeå ett tag. Jag kan säkert uppskatta den här staden mer då jag kommer hem från min mini-resa.

Nu ska jag glida vidare på mammas kontor i mina tjocksockar och njuta av att lovet snart är här...

Detta kärlekstrams, det känns som allting i min hjärna bara handlar om kärlek, äcklig kärlek. Just nu är jag i ett sådant skede att jag inte kan uppskatta det ordet. Varje gång jag hör det vill jag stoppa fingrarna i halsen. Är det ett gott tecken? Jag tror inte det. Jag hatar vintern för då är allt man vill, ligga inne under täcket och mysa. Eller ännu värre, vara ute och ligga i snön och göra snöänglar tillsammans. Varför är vissa dagar sånna då det känns som hela livet går ut på att hitta en partner, skaffa barn och karriär? Jag vill inte vara en sådan människa med de framtidsplanerna...

Allt är precis som vanligt... Förutom att några av mina vänner är i Tanzania, en annan är i USA, någon i Stockholm och en i Lycksele. Jag hade gärna bytt plats med tjejerna i Tanzania för jag hatar kyla. Det är verkligen någonting av det värsta jag vet. När termometern visar en minusgrad överväger jag att inte gå ut genom dörren. Mamma bad mig gå ut och köpa fika, men icket sa nicke. Är det ingenting jag måste göra stannar jag hellre inomhus.

Skitvinter. Om jag åtminstone kunde skaffa mig ett vinterintresse så skulle det ju finnas någonting roligt att göra, men istället sitter jag inne och huttrar.

Ikväll har jag varit på en föreläsning av Mia Törnblom. Den handlade om självkänsla och hur man lyckas få en bättre självkänsla. Jag kan säga att det var jag, Ida och min lillasyster Maja plus några få ungdomar bland alla dessa medelålders kvinnor och män. Det kändes som vi var på fel plats... Dock var det intressant och hennes "övningar" för att få bättre självkänsla riktade sig inte bara mot dessa medelålderspeeps utan även till andra målgrupper. En övning var att man skulle skriva tre positiva egenskaper varje kväll i en bok. Det kanske är någonting som är värt att prova på? Vem vet, det kanske funkar!

Jag blir alldelens varm inombord och glad i själen då jag tittar på fotografier från min 18-års fest. Det finns alltid vissa tillfällen som man vill uppleva igen, igen och igen. Min fest är ett sånt tillfälle. Lyckan var total.

Ibland funderar jag över hur mina vänner skulle beskriva mig med ett par, tre ord. Undra hur de skulle definiera mig. Om jag är snäll, söt, dum, ilsken, arrogant, blyg, äcklig etc. Jag vet knappt själv hur jag skulle beskriva mig själv. Det är väldigt svårt när det handlar om att beskriva med ord. Ändå sitter jag här nu och försöker beskriva och förklara detta fenomen nu... Svårt.

Han som jag hade hoppats skulle besöka mig ikväll dyker tydligen aldrig upp. Jag gillar inte att ligga och vänta på någonting som man verkligen är beroende av och vill verkligen ska komma. Kanske är det dags att börja räkna får? I och för sig skulle jag nog ge upp vid tre får så jag utesluter den metoden.

När jag ändå är vaken nu och inte kan sova kan jag roa mig med Sex & the city om en kvart...

Mitt älskade regn har kommit tillbaka. Jag hoppas ni förstår ironin i det hela. För några dagar sedan kom den första snön som jag inte heller uppskattade, den har hur som helst tynat bort nu. Men faktiskt, har jag hellre snö än regn. Snön kan även ibland uppfattas som mysig, regnet lika så men inte när man cyklar hem när temperaturen ligger på en plusgrad. Då är regndropparna som isskott i pannan.

Nu är det måndag, klockan är snart kvart i elva och jag känner att John Blund snart kommer på besök. Det är i alla fall vad jag hoppas. Visserligen har helgen medfört mycket sömn trots sena kvällar, men jag känner ändå att sömn är en viktig ingrediens denna vecka.

Så, godnatt bloggers och läsare, det är en dag imorgon också.

Nu sitter jag här på praktikplats nr 2 - min mammas företag. På P3 spelar de Sandi Thom - I wish I was a punkrocker. Det är inte min favoritlåt direkt, usch. Det finns så mycket dålig musik och löjliga texter. Nej, dags att återgå till att skriva etiketter innan mamma blir bitter.


Adios.

Vad händer på TV4 nu? Det är suddiga bilder och konstiga zoomningar. Det verkar som de är ganska trötta där på andra sidan teverutan, i Stockholm.

Nu tackar jag för mig och säger godnatt.

I hate myself cause i miss you so terribly.

Jag upplyser härmed allmänheten om att min vän J ska tatuera den här bilden på benet. Jag hoppas ingen tycker detta är intressant för då blir jag lite rädd. Hur som helst tycker jag bilden är sjukt snygg.

1. Put your music player on shuffle.
2. Press forward for each question.
3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn’t make sense. NO CHEATING!

• Will it be ok?
  Idlewild (Outkast)
  

• How are you feeling today?
  Pinetrees  Outro (Supersci)
  

• How do your friends see you?
  Woman Like A Man (Damien Rice)
  

• Will you get married?
  What Becomes Of The Broken Hearted? (Jimmy Burnes)
  

• What is your best friend’s theme song?
  Dani California (Red Hot Chilipeppers)
  

• What is the story of your life?
  Stadium Arcadium (Red Hot Chilipeppers)
  

• What was high school like?
  Free Me (Foo Fighters)
  

• How can you get ahead in life?
  Snow (Hey oh) (Red Hot Chilipeppers)
  

• What is the best thing about your friends?
  Desecration Smile (Red Hot Chilipeppers)
  

• What is today going to be like?
  Right On Time (Red Hot Chilipeppers)
  

• What is in store for this weekend?
  The Food (Kanye West and Common)
  

• What song describes you?
  Californication (Red Hot Chilipeppers)
  

• To describe your grandparents?
  Greatest Show On Earth (Outkast ft. Macy Grey)
  

• How is your life going?
  Where Is The Love? (The Black Eyed Peas)
  

• What song will they play at your funeral?
  On The Grind (Supersci)
  

• How does the world see you?
  Strip My Mind (Red Hot Chilipeppers)
  

• Will you have a happy life?
  Peaches (Outkast)
  

• What do your friends really think of you?
  Fu-Gee-La (Fugees)
  

• Do people secretly lust after you?
  Still (Fo Fighters)
  

• How can I make myself happy?
  Charlie (Red Hot Chilipeppers)
  

• What should you do with your life?
  Around The World (Red Hot Chilipeppers)
  

• Will you ever have children?
  Latin Girls (The Black Eyes Peas)

Utvärdering: Ganska roligt test. Dock har jag ungefär 30 låtar på min playlist av RHCP, som sammanlagt innehållar ungefär 60 låtar, eftersom min hårddisk är ny. Så det förklarar ju då alla Red Hot Chilipeppers-låtar som kopplas till mig.

Absolute soul classics är det som gäller i höstkvällen som tillför mer regn och vattenpölar än snö. Jag upptäckte även att P3 sänder soulclassics strax efter tio så det ska jag också lyssna på innan sömnen tar mig till nya och förhoppningsvis sköna höjder.

Jimmy Barnes - What become of the broken hearted.mp3

För en liten stund sedan satt jag och min åttaårige lillebror och kvällsfikade tillsammans, han lämnade mig dock efter några minuter av kallsnack. Då roade jag mig med P3 istället, där en tjej intervjuade mannen som tidigare var Björne i Björnes magasin. Hon berättade att han bland annat hade slutat med teve eftersom hans fru dog i cancer. Då slog mig en tanke att jag egentligen inte borde sitta och beklaga mig över mitt liv. Alla har såklart dåliga dagar ibland, men nu på slutet har det kännts som jag endast har dåliga dagar. Men för vad? Egentligen ingenting om jag jämför mig med till exempel "Björne". Mitt liv är underbart och jag borde lära mig uppskatta det lite bättre.

Måste även få lägga till en sak min pappa sa när han stack in huvudet genom dörren till datarummet och jag bad honom ta bort sitt fula ansikte. "Hörredu, jag är då verkligen inte ful!"

Så skönt det är att springa runt i mjukiskläder en hel dag och inte behöva bry sig om hur man ser ut. Jag har fortfarande på mig pyjamaströjan men istället för mina sköna shorts har jag bytt till mina överdrivet sköna mjukisbyxor.

Jag känner att jag borde göra lite skoljobb som jag har lagt på hyllan, och nu har de legat där i ungefär fyra veckor. Vad bra det låter när man viskar de orden för sig själv dock vet jag att jag inte kommer orka sätta mig med dessa jobb ikväll heller...Latmask som jag är.

Bortskämd är väl bara mitt förnamn för ibland känner jag mig som en snorig liten sjuåring som får allting hon pekar på. Självklart ska jag inte klaga, eftersom det är ju bara fel att klaga när man har det bra. Right? Men ändå, undrar hur det hade varit om mina föräldrar hade haft mindre pengar och jag hade fått betala större delen av mitt liv själv?

Men nu sitter jag här i min stora nya säng med två täcken och med laptopen i knät...

Det var längesen jag var vaken såhär sent när jag bara har tagit det lugnt. Ikväll har jag och Camilla varit barnvakt åt min käre lillebror. Vi har sett på teve och vräkt i oss olika ätbara ting. Nu sover Camilla och för ovanlighetens skull känner jag mig hyffsat pigg.
Imorgon är det söndag, och söndagar har jag lärt mig att uppskatta. Tidigare fick jag för det mesta ångest när jag tänkte att söndagen stod och bankade på dörren. Nu tycker jag att det är skönt med söndagar eftersom de alltid är så lugna. Däremot gillar jag inte söndagar eftersom måndagen väntar. Men det är en annan historia...

Jag känner ändå att jag börjar bli trött så nu är det dags att tacka för mig innan mina ord förvandlas till barnramsor som knappt är läsbara.

Night peeps.

Jaha, ytterligare en fredag som har slutat ute på krogen. Jag känner att det kanske har blivit lite mycket nu på slutet, men man är bara 18 en gång i sitt liv och snart är jag säkert less så då minskar säkert utgångarna med tiden. Jag hade i alla fall trevligt igår tillsammans med mina klasstjejer och jag var värd att ha roligt också. Vissa störande moment stöttes väl på under kvällen men jag tog det med en klackspark. Idag är det dock inte lika roligt för nu sitter jag och analyserar allting... som vanligt!

Egentligen vad är det för fel på oss människor? Eller vad är det för fel på mig? Så borde frågan egentligen lyda. Att hela tiden tänka hur det skulle vara om det var si och så. Kan vi inte bara njuta av det som finns? Vi har det trots allt väldigt bra i jämförelse till andra människor i andra länder. Och de njuter av livet även om de finns problem i deras vardag. De har valt att se på livet från den positiva sidan. Jag önskar jag kunde vara lite bättre på det och inte hela tiden "leta" problemen som gömmer sig inuti mig...

Fråga 1 lyder: Finns det någonting bättre än sömn?
Fråga 2: Finns det någonting bättre än goda vänner?
Fråga 3: Finns det någonting bättre än god mat?

Today, är det frågornas dag och nu ska jag cykla iväg till "jobbet".
Fråga: Finns det något bättre färdmedel än cykel?
Svar: Definitivt

Jag kan inte sluta lyssna på Remy Zeros låt Fair och Hellsongs Run to the hills. Dessa låtar har fastnat på mina trumhinnor. Ungefär en gång i månaden hittar jag alltid ett par låtar som jag faller för. Dessa nöts och nöts länge, men de blir aldrig sönderspelade. Jag spelar dem ändå med måtta.
Nu ska jag gå ut i mitt rum och invänta my dear friend Camilla och teveprogrammen Roomservice och Topmodel, under tiden medans jag väntar ska jag lyssna på min skiva med min nuvarande favoritmusik.

ADIOS

Snart är det helg och jag längtar efter ledighet.
Som vanligt, det är det jag lever för just nu känns det som.
Höstlovet som närmar sig kommer alldeles lägligt.

Idag har jag fått mig en genomgång när det gäller studioblixtar. Jag har haft lite kunskaper tidigare men nu känns det som jag kan handska dessa stora blinkande föremål. Och det är ju bra med tanke på att jag går en medieutbildning med inriktning foto. Vi har även fotograferat två barn, redigerat bilder och jag har monterat bilder i album. Jag trivs bättre och bättre där borta på Ön!

I'll be back.

Jag drömde en dröm inatt som jag inte riktigt vet hur jag ska klassificera.
Om det är en olycklig eller lycklig dröm.
Jag var i alla fall i Lycksele med ungefär hela min familj,
det var tidigt på morgonen och vi skulle åka och se en hockeymatch.
Jag hade hela LSK's (Lycksele Sportklubb) träningsoverallsoutfit.
Självklart fanns det någon anledning till varför jag var uppe så tidigt för att se hockey.
Du var där och skrek på läktaren...

Ganska komisk dröm och patetisk.
Nu får jag sluta springa med svansen mellan benen och jaga dig.
Nu får det bli ett finito helt enkelt.

Fan vad mörkt det är ute nu.
Jag gillar det inte överdrivet mycket.
Mörkret kan vara mysigt men det är skrämmande också.
Man vet aldrig vad som kan lura där ute.

Nu ska jag lägga mig i min säng som jag så ambitöst bäddade imorse.

Tänk ändå när du vaknar imorgon har du absolut ingen aning om hur dagen kommer sluta. Visst, du kanske har några planer, exempelvis ett jobb att sköta och en hund att gå ut med. Men vad är det som säger att du inte blir påkörd när du är ute och går med din tax? Det mesta kan inträffa du vet bara inte om det. Jag kallar det att leva i ovishet.
Och jag hatar ovishet, jag är en sån människa som vill ha struktur så långt det går. Jag har inte varit det förut utan jag har blivit det på äldre dar. Jag erkänner att allt ska ju inte vara bestämt, jag vill inte planera i förväg hur min fredagskväll ska bli. Utan det får ödet avgöra. Men ändå, om man tänker efter, tänk ändå att olyckan, kärleken, wiplashskadan kan vara framme när som helst. Du vet aldrig...

Tänk att jag redan varit vaken i 9 timmar och fler ska det bli.
I alla fall 4 timmar till...

NU ska jag ta tag i lite grejer innan jag ska in på stan och fika med Linda.

Ingen i hela världen kan sova gott då hosta och snor är ett faktum.
När jag vaknade idag kändes det som jag aldrig hade somnat.
Ändå, trots det, är jag inte trött idag. Lite kanske, men inte så trött som vanligt.

Igår skrev jag brev, en del i brevet handlade om ovishet.
Därav kom jag på ett av dagens bloggämne.
Ni som nu är korkade har fortfarande inte fattat ämnet,
men ni smarta ni fattar... hoppas jag!

Nu ska jag göra lunch att ta med mig på praktiken.

Ha en bra dag!

Jag brukar inte göra reklam för saker,
men det här måste jag bara skriva.
Cityakuten börjar ikväll och jag är nog inte den enda som längtar.
Nu ska jag bädda ner mig i min säng med en kopp varm te och invänta kvällens avsnitt.
Snart börjar också Grey's Anatomy igen. Jag är en sjukhus-serie-nörd, jag vet.
Men Dr. Carter och Dr. Shepard är så snygga.

Fan va patetisk jag är.

Veckans bästa: Min dator är så gott som back on track
Veckans sämsta: Mitt brännsår i ansiktet
Veckans dag: Fredagen den 13:onde trots många missöden, den kunde vart värre
Veckans låt: Remy Zero - Fair
Veckans film: Catch me if you can, bra trots att jag sov genom en stor del
Veckans godaste: Hamburgare, sour-cream 'n onion potatiskyftor och tsatsiki
Veckans skämt: Don't know. Måste börja skriva upp alla skämt jag hör
Veckans jobbigaste: Att mina pengar bara tar slut hela tiden
Veckans bästa köp: Naturgodiset & fikat i lördags

Detta ska bli en ritual

Vars är mitt liv på väg egentligen? Vad har jag för drömmar och mål?
Det är så svårt att veta och jag känner inte direkt någon stress.
Men samtidigt måste jag börja fundera på det nu för snart är min lätta skoltid över.
Några veckor kvar på höstterminen, sen är det bara våren kvar.
Vad ska jag göra sen?
Ska jag bo kvar eller flytta? Plugga eller jobba? Vad ska jag isåfall jobba/plugga med?
Samtidigt som jag önskar att min gymnasietid aldrig ska ta slut,
vill jag ändå ut i vuxenvärlden, få tjäna mina egna pengar och ta hand om mig själv.
Vissa dagar märker jag hur beroende jag är av mamma & pappa och det är jobbigt.

Jag önskar jag hade körkort, mycket pengar och en egen lägenhet.
Just nu känns det väldigt avlägset...

Erykah Badu and The Roots - You got me

Det är sjukt hur mycket man kan sakna en människa.
Och det är sjukt hur ont det kan göra.
Samtidigt är det skönt att sakna, i alla fall då man vet att personen kommer tillbaka.
Jag vet att du inte kommer tillbaka,
jag vet inte om du, du och du kommer tillbaka,
men jag är säker på att du kommer tillbaka.
Många att sakna, ibland känns det som mitt hjärta inte klarar det.
Men jag har ett starkt hjärta och plats för många (oj, vad klyschigt det lät).

Nu väntar ett VK-möte, och jag har noll idéer.
GE MIG FANTASI.

Adios.

Minns du Lycksele marknad? I do.
Det är drygt ett år sedan nu.
Jag har mest lyckliga minnen med dig Jen!

Jag hälsar trevligt på denna vecka i hopp om att den har något trevligt att bjuda tillbaka.
Ni vet, ganska mycket handlar om att ge och ta.
Jag gillar det "citatet", inte vill jag vara kompis med någon som kräver hur mycket uppmärksamhet som helst, och så får jag ingen uppmärksamhet tillbaka.
Alltså det handlar om att ge och ta.

I fredags när jag och Sarah hade varit på olika håll och festat så slöt vi upp hemma hos mig för några timmars sömn. När Sarah kom så kramade hon mig och berättade hur mycket hon uppskattade sina vänner. Det är en sådan vän som är oersättlig. Och jag är oerhört glad att jag har henne vid min sida, och alla er andra för den delen också.

Idag börjar min praktik som jag ska göra på Fota Folk en vecka,
och på min mammas företag, Visuellen Information & Kultur, den andra veckan.
Hoppas det blir kul.

Jag har börjat inse att mina blogginlägg till mesta del handlar om mig själv
och mitt miserabla liv, som i själva verker är hur bra som helst, men jag väljer
att tycka jätte synd om mig själv, därför då uppskattar jag de positiva sakerna mer.
(Ytterligare en analys om mitt liv och varför jag gör saker)

Jag hostar i alla fall fortfarande och  mina lungor kommer snart upp genom munnen.
Jag har träningsvärk i ryggen och i magen.
Det är väl i och för sig bra, jag gör äntligen någon nytta.

Godnatt.

"I drink good coffee every morning
Comes from a place that's far away
And when I'm done, I feel like talking
Without you here, there is less to say

I don't want you thinking I'm unhappy
What is closer to the truth
That if I loved 'til I was hundred and two
I just don't think I'll ever get over you..."

Colin Hay - I just don't think I'll ever get over you.mp3

Ett plåster i ansiktet rikare, en lugg rikare och flera hundra kronor fattigare.
Min vecka nr 41 kan jag väl inte påstå att det är en vecka att sätta högt på topplistan.
Men jag ska inte klaga heller, så dålig har den inte varit.
Till exempel att klippa lugg är någonting jag är väldigt nöjd att jag gjorde.

Idag är det söndag, och söndagsångesten har fortfarande inte varit på besök.
Men jag förväntar mig att den snart kommer.
Vanligtvis brukar den följa med mig från morgon till kväll, men not today. 
Finns säkert något jag borde ha ångest över men idag orkar jag inte analysera.

Dock måste jag erkänna att jag är ganska less.
Jag vill att det ska hända något spektakulärt och positivt i min umgängeskrets.
Till exempel att någon vinner flera tusen kronor på lotto och kan bjuda alla på middag.
Det skulle vara trevligt...

Promenad och städning står på programmet nu.

Jaha, då var gårdagen över och jag försöker leva i nuet - som vanligt.
Inte titta tillbaka så mycket på sånt som hände och sas.
Jag var ganska drunk, men inte "drunk and happy" som Sarah brukar säga.
Snarare drunk and burned. Bränd därför Sandra råkade peta sin cigarett i mitt ansikte.

Idag är jag trött och det blir ingen utgång ikväll som var planerat.
Det blir film, chill och naturgodis.
Nu ska jag lägga mig och vila och försöka ta igen lite sömn,
så jag kan ta mig igenom kvällen, någorlunda pigg.

Bye

Min närvaro bryr jag mig inte om när jag mår såhär.
Jag är sjuk - hostar och snorar hela tiden.
Då vill jag inte vara på skolan och vara hängig.

Vet du hur bra det ändå känns att vi "skiljs" som ovänner?
Du är en så enormt knepig person, så att skiljas som ovänner uppskattar jag.
Annars hade jag börjat fundera och kommit fram till att du är en bra kille,
som jag bara måste ha någonting med att göra
Dock så är du verkligen inte det och jag mår bättre av att inte prata/umgås med dig.

Ikväll blir det party med mina tjejer -
de som kan skaka på rumpan och få världens tråkigaste kväll att bli rolig.
Tack, ni är dem jag behöver nu (och dig Jenni, men du är ju på andra breddgrader).

Puss och bye!

Fortfarande har inte min röst gett med sig,
fast nu låter jag lite som en skrovlig anka och kan prata.

Min lillebror springer runt i kalsonger och lite ruffsigt hår.
Han är så söt och snäll. Ibland undrar jag hur vår och min
tillvaro hade sett ut om jag inte hade fått en lillebror för 8 ½ år sedan.
Hade Maja varit den bortskämda av oss eller tvärtom?
Hade jag varit lika trotsig under mina första tonår?
Och hur hade jag varit idag?
Undrar om jag skulle vara samma Julia som sitter här idag och suger på en halstablett.
Don't think so...
Alla händelser i livet har format mig till den jag är idag.

Ny halstablett in!

Jag sitter och lyssnar på sköna "sov-låtar" just nu.
Många låtar som jag gillar just nu finns på Garden State-soundtracket.
Dåligt. Det är verkligen dåligt, dåligt och dåligt.
För allting liksom kretsar omkring dig då även fast det inte borde göra det.
Ibland hatar jag mig själv för att jag inte kan lämna det förflutna bakom mig.
Nej, självklart, jag heter Julia Åström och måste analysera och ställa massa frågor.
Jag nöter ord och konversationer i min hjärna, tills jag tror jag kommit fram till något.
Det kallas att vara allmänt dryg.

Lär mig att låta det vara, gå vidare och må bra!

Fan va kul det är att driva med folk.
Good night peeps.

En hyffsat kort skoldag, det gillar jag.
Min röst sviker fortfarande i vissa sammanhang.
Undrar hur det ska gå ikväll på barndansen...

Jag har bestämt mig för att åka till Vitryssland nu,
och jag är riktigt peppad.
Det ska bli roligt att träffa några av de som var på lägret i sommras.

Jag är less på vardagen.
Det känns att jag vill ha lite förändring.
Därför ska jag måla om i mitt rum...

Stockholm, Finland, Vitryssland och Thailand närmar sig.

Okej, för första gången i mitt liv, jag har ingen röst.
Nu har mina stämband värmt upp lite så jag kan i alla fall prata.
Men imorse, 07.15, när jag skulle säga godmorgon kom det en tjut ur min mun.
Det var nog inget ord som gick att tyda, utan jag lät nog som en kvävd gris.

Trots att jag somnade ganska sent igår, kring halv 1 (sent för att vara jag),
var det inte så svårt att stiga upp imorse.
Jag snoozade en gång men sedan steg jag upp hur lätt som helst, nästan i alla fall.
Det är sådana morgonar som jag gillar.
Då det inte känns plågsamt att stiga upp till skolan.

Hur som helst, det är iskallt ute så idag kör jag på mys-outfitten.
Mjukisbyxor, skön tröja och el grande tröja.
I like it!

Hejdå svennar.

Jag hoppas för allas skull att ni får långa jävliga straff.
Jag vill inte se er ute bland allmänheten på ett bra tag.
I allafall inte er två. Jag spyr för ni är så jävla tragiska och patetiska.
Så fort jag tänker på allt ni har gjort blir jag förbannad.
Åh, käre åklagare, eller vem fan det är som bestämmer, sy in dom för alltid.
Eller så länge som de behöver för att kunna sätta båda fötterna på jorden.
Jag kommer bli rasande om de inte får de straff de förtjänar.

Tänk om jag skulle få slippa pappas hemska
förkylning som han har dragit på i flera veckor.
Dock ser det mörkt ut eftersom min hals sväller och jag hostar (som en man).
Jag hoppas bara att jag slipper den i helgen.
Det är inte roligt att vara ute på party och samtidigt vara sjuk.

Min onsdag har varit väldigt, väldigt skön.
Jag hade en lektion (religion a) på morgonen,
sen lunch och lite PA100-snack.
Sen tog min skoldag slut så jag och Linda tog en stanrunda med fika.

-

Det är sjukt hur mycket jag kan störa mig på människor
Men idag har jag faktiskt varit ganska lugn.
Jag har helt enkelt inte orkat bry mig så himla mycket.
Det finns så många olika människor omkring mig,
och idag har jag skitit i att analysera alla dessa olika sorter.
Förmodligen låter det här jättekonstigt men jag analyserar det mesta.
Det är nog en arbetsskada jag har...

Te och något gott röstar jag för ikväll.

Det har blivit lite av en ritual att alltid uppdatera på morgonen.
Så nu måste jag väl också göra det.
Nu kom Ida så då ska vi väl cykla iväg...

I'll be back later!

Måste erkänna att min låtlista är förbannat bra för tillfället.
Lugnt, rockigt, hiphopigt - allt som faller mig i smaken.
Jag gillar alltså det mesta kan man säga, jag är en allätare.

Ett urdrag ur min lista:

Snook - Bejbi
The Strokes - You only live once
Raymond & Maria - Storstadskvinnor faller ner och dör
The Pipettes - Pull Shapes
Supersci ft. Remeedee - Get
Regina Spector - Samson

Alltså ganska blandat!

Jag fick just ett telefonsamtal från min danssamordnare.
Han erbjöd mig att åka till Vitryssland för att vara danstränare, borde jag åka?

Nu blir det fika in town.

Min "vanliga" avslutningsfras - Ciao!

Bekräftelse är något som många människor behöver, inklusive mig själv.
Alla är dock olika och behöver olika mycket bekräftelse.
Vi har de som faktiskt har ganska bra koll på sig själva och knappt kräver någonting.
Sen har vi en "sort", inte så sällsynt sådan, som söker bekräftelse hela tiden.
Jag har ett bra exempel: På en fest, på en klubb, var som helst där människor och alkohol är involverat, strular mitt exempel med ungefär varenda varelse av motsatt kön. Ful som snygg, det spelar ingen roll för personen. Exemplet söker bekräftelse för kvällen, men som senare byts ut mot ångest dagen därpå.

Varför all denna bekräftelse?
Är det så många i vårt samhälle som verkligen känner att de inte räcker till?
Och vad beror det på?
Jag är inte riktigt på humör för att analysera, någon annan som har något vettigt svar?

Bekräfta.

Igår gjorde jag något som jag verkligen inte ångrar,
jag lät Camilla klippa en fet och tjock lugg på mig.
Så nu kan jag säga att jag är jättelik min mamma och ser väl både äldre och yngre ut.
Men det känns bra, I like it.
Bilder kommer väl om ett tag antar jag!

Sitter och lyssnar på The Pipettes - Pull Shapes,
vilken man inte kan bli annat än glad av.

Nu ska jag cykla till skolan,
I'll be back men de lite känsligare bitarna senare.

Ciao!

Blir en liten copy av Linda, men det får ni/du leva med.
En summering av vecka 40:

Veckans bästa: Fika, gott sällskap och bra musik hos Karin
Veckans sämsta: Den sk. efterfesten i lördags
Veckans dag: Lördagen, vi surprisefirade Karin, det blev riktigt lyckat
Veckans låt: Hellsongs - Breaking the law
Veckans film: Såg ingen film förra veckan, såg faktiskt ganska lite tv också, så  pass
Veckans godaste: Morotskakan jag och Camilla lyckades knåpa ihop
Veckans skämt: Kommer inte på något specifikt nu
Veckans jobbigaste: Jobbannonsen, men nu är den uppgiften äntligen avklarad!
Veckans bästa köp: Ett av de bästa köpen, folkölen på lördagen (låter som en alkoholists ord)

"sviden
minns du det julia?
estehåelem är soft med dig."

utdrag ur jennis diarum på apberget.se
översättning, estehåelem = stockholm

ofcourse i remember sviden, jag har fortfarande bilder kvar på min  fina rygg med din fina text. Här om dagen fick jag en positiv kommentar från Camilla om bilderna.
"Ursäkta, vad är det här?"

Nu sitter jag på skolan, igen.
Ibland är det ganska skönt att vara här, det känns att tiden går.
Och att jag gör något vettigt med mitt liv, sitter inte bara hemma och ruttnar bort.

Adios.

"...so what if you catch me, where would we land?"

Remy Zero - Fair.mp3

Som jag alltid brukar tänka på måndagar, ny vecka, ny dag - nya tag.
Jag ska snart cykla iväg till skolan och då ska jag passa på att njuta för, DET REGNAR INTE!
Thank you.

I'll be back.

Söndagsångesten, som vanligt.
Den vill liksom inte låta mig vara...
Idag känns den dock inte så hemsk.
Nu ska jag lägga mig i sängen, sova,
och vakna klockan 10.00 imorgonbitti,
för att gå till skolan och få närvaro - som vanligt.

Jag är less på det mesta.
Don't know why.
Men det ska bli skönt med APU om en vecka,
och en Stockholmsresa och en Finlandsresa om tre veckor.

Hellsongs - Run to the hills.mp3

Godnatt gott folk.

Igår firade vi Karin, det blev riktigt lyckat och trevligt.
Idag är jag lite slö, kom hem ganska sent igår, eller imorse kanske jag ska säga...
Men nu är det bara att tag i det som måste göras idag, skolarbete, artiklar etc.

Igår blev jag lite förvirrad...
Men man ska inte lita på sina känslor när alkoholen har talat sitt klara språk.
Det blev väldigt konstigt igår och jag tror aldrig jag har varit så förbannad som jag var då jag cyklade hem...
Jävla droger, knark och allt som involveras. Alltid ska det diskuteras och jag blir alltid lika upprörd.
Och mr J, du var inte så trevlig igår. Flera gånger hade jag lust att bara slå till dig.
ÅH!

Men hos Karin var det trevligt, "efterfesten" som jag var på, var ingenting att hurra för.

"För jag känner ingenting, aldrig igen, bejbi..."
Snook - Bejbi.mp3

Mitt upp i allt detta kaos av egentligen ingenting,
men som ändå gör mig upprörd, så dyker du upp med goda nyheter.
Jag är glad för din skull och för att du tar äntligen tag i ditt liv och i alla fall försöker göra någonting åt det.
Självklart bryr jag mig om, och jag vill, att du ska fixa det här. Men just nu är jag bara glad för att du försöker.
Det visar ju i alla fall att du vill...

Mitt hopp om att det skulle vara uppehåll hela dagen är förlorat.
Regnet öser ner - igen.
Jag är less, igen, igen och igen.

Nu ska jag och Maja handla food och beer.

Hej!

"Let me be patient let me be kind
Make me unselfish without being blind
Though I may suffer I’ll envy it not
And endure what comes
Cause he’s all that I got and, tell him..."

Lauryn Hil - Tell him

Gud vad jag längtar tillbaka till Lauryn Hill-konserten.
Det är ett av mina bästa konsertminnen.
Och det var sommar, bästa sommar.
Jag kan väl inte påstå att jag hatar hösten, men jag säger det igen - jag hatar regn!
Idag är det trots allt uppehåll, hoppas det håller i sig till kvällen.

Jag har lite dåligt samvete eftersom idag skulle jag egentligen ha följt med till Ö-vik och firat min farfar.
Men plikten och nöjen kallar så...
Jag pratade dock med farmor i telefon imorse och hon lät inte så nöjd över att jag inte följde med.
Och jag är inte nöjd heller, jag har sjukt dåligt samvete...
Men som sagt, ibland är det andra grejer som måste göras.

Ska skriva ut mina låttexter nu och sen rama in dem,
tillsammans med mina lauryn hill foton.

"When I rest, no stress"

Hela tiden får jag höra mer och mer skit om er.
Och ännu en gång har jag fått bekräftelse på att ni är tragiska, störda och själslösa människor.
Så fort jag tänker på er blir jag upprörd, ni förstör inte bara era liv utan även andras.
S som en gång var en ganska blygsam person har "vuxit" till en djävul utan själ.
Han har inget förstånd kvar utan bara  lyssnar på andra. Han tror sig ha riktiga vänner.
Men vänta bara, när du behöver hjälp så kommer i alla fall inte dem att  finnas till hands.
J, du är verkligen inte den människa jag lärde känna även om du var nere i skiten redan då.
Du har rasserat och när jag tänker på vad vi har "gått igenom" blir jag äcklad.
Äcklad av dig men mest äcklad av mig, som kunde låta mig själv komma nära dig.

Ni lever i en bubbla som ni tror aldrig kommer spricka. Ni tror att ni för alltid kommer
kunna leva det liv ni lever idag och att ert dagliga liv kommer resultera i lycka.
Herregud, spräck er bubbla och sätt fötterna på jorden.
Jag är less på att hela tiden höra nya saker som ni har gjort.
Jag har slutat oroa mig, jag har slutat bry mig, jag har slutat vara en vän.
Mister J har jag väl aldrig varit någon riktigt vän med, det har bara varit ytligt.
Men mister S, du har räknat med mig och jag har räknat med dig. Det är slut med det nu.

Jag är trött på erat knark och era rövarhistorier som ni tror är coola.
Ärligt talat hoppas jag ni åker bakom lås och bom så vi slipper er.
I och för sig vet jag att det aldrig kommer inträffa, men det är i alla fall min dröm.
Och ingen mardröm utan raka motsatsen. 

Igår hade jag skrivit ett långt, känsloväckande inlägg, självklart glömmer jag bor att spara det.
Jag trodde jag hade gjort det men när jag loggade in och skulle publicera det, var det borta.
Tack för min underbara inteligens som jag har ärvt, från vem vet jag dock inte...
Jaja, hoppas jag har samma energi och "anger" då jag kommer hem idag för då ska ni få smaka på andra bullar.

Hejdå.

Inatt drömde jag om min beloved friend som är i USA,
och har varit där i mer än två månader.

Jag drömde att Jenni kom hem över en helg och hälsade på oss på Midgårdsskolan.
Jag blev helt galen och vi låg och kramades på golvet.
Drömmen fortsatte med att vi hade någon lektion tillsammans med en musikklass.
Vår lärare kände igen Jenni och visste att hon bodde i USA.
Därför fick Jenni stå inför hela klassen och berätta om hur de levde där, vad hon gjorde, hur skolan var, etc.
Då var det såklart någora små djävular i musikklassen som aldrig kunde hålla käft.
Jag blev förbannad och sa till dessa på skarpen. De var tysta ett tag och Jenni kunde fortsätta berätta,
men självklart gick det inte länge innan de började surra igen. Jag blev förbannad igen och sa till dem.
Denna gång kände Jenni att det inte alls var lika roligt att fortsätta berätta,
eftersom dessa musikelever hånade Jenni för allting hon berättade.
Hennes ögon tårades, jag tog hennes hand och genom det fick hon ny kraft,
hon fortsatte berätta tills hon inte hade mer att säga.

När jag vaknade så kom jag inte ihåg vad jag hade drömt,
utan det var när jag klev upp och ställde mig i duschen som jag kom på vad drömmen handlat om.
Det kändes så himla verkligt, precis som om du var med mig Jenni.
Nu förstår jag hur mycket jag saknar dig. Jag saknar allting som involverar oss.
Även om det bara handlar om ett telefonsamtal sent på kvällen eller en InDesign-fråga.
I miss you...

22:41

Plötsligt från ingenstans kom min hemska, äckliga känsla som inte går att beskriva, tillbaka.
Jag mår såhär konstigt, som om allt jag vill är att, blä, sova och vakna om sisådär kanske fyra-fem månader.

Jag är nog bara trött, så, godnatt peeps!

Godmorgon regniga Umeå!
Nu är jag otroligt less på allt detta regn.
När ska jag få sluta använda regnjacka och börja bruka min nya jacka?
Nu hänger den ju bara på sin krok och ser tråkig ut.

Igår var jag hos Camilla och skrev små poetiska saker med magnetord.
Det var mysigt och skönt att få tankarna på annat håll.
Dessutom får Camilla mig alltid på bra humör så när jag cyklade därifrån,
kände jag mig nästan som en ny människa, förutom att jag hade en oövervinlig huvudvärk.
Jag tog mig dock i säng ganska tidigt så idag it's all good!

Egentligen hade jag behövt sitta hemma och jobba med skolarbete och dylikt igår,
men jag kände att jag inte kunde och mitt diciplin höll inte heller.
Vad är egentligen dealen med de flesta ungdomars diciplin?
Det känns som det bara är några få, i alla fall de i min umgängeskrets,
som verkligen sätter sig ned med läxor och arbeten i tid.
Annars är vi en stor del som verkligen väntar till sista minut
och får sitta uppe på nätterna och skriva.
Det är vi som klagar på att vi har femhundrasjuttiotvå inlämningar
samma vecka och vi blir stressade. Så borde det inte vara...
Så, kan någon skicka lite diciplin åt mig så jag skärper mig?
Eller det kanske är någonting jag måste ta tag i själv!

Här sitter jag med ett leende på läpparna, undra varför.
Vad har jag egentligen att le för?
Jo, jag har en familj som jag vet älskar mig.
Jag har de bästa vänner som jag vet alltid stöttar mig.
Och jag har en skön säng att sova i och mat att stoppa i magen.
Det finns ju faktiskt de som har det värre...

Imorse vaknade jag ganska självmant vid 08.00,
och det va skönt att stiga upp utvilad och känna att nu behöver jag inte stressa till skolan.
Jag börjar om en timme och det ska bli skönt att stiga in genom dörrarna till Midgårdsskolan igen.
Där slipper jag tänka på allting som jag bekymmrar mig över,
förutom allt skolarbete som jag måste ta tag i denna vecka.

System Of A Down - Lost in Hollywood

Dagen-efter-ångesten stiger upp över öronen.
Vad gjordes och sas egentligen igår?
Och var det verkligen riktigt nödvändigt?
Alla dessa frågor dyker upp, men jag försöker leva med mottot "det som har hänt, har hänt".
Ett ytterligare motto som jag hela tiden viskar för mig själv är "allting händer av en mening".
Dessa djävla motton, men på något sätt så mår jag ändå bra då jag tänker på det.
Eller, jag mår i alla fall bättre!

Fucking ångest.

Hur som helst har helgen varit helt ok, det har varit kul att träffa Linda och alla andra igen.
Men det känns att det räcker med en dags fest.
Gårdagen var lite sliten och jag hade inte lika kul som jag hade i fredags.
Men det berodde nog på att folkmängden var för stor inne på hotellet i Lycksele.
Det gick knappt att ta sig fram så då blev jag bara på ännu dåligare humör.

Jaja, men man ska inte klaga. Jag har det trots allt bra.
Men ibland måste man få vara egoistisk och deppad.

Bonnie Sommerfield - Winding Road.mp3

Ciao!