Juliette

Hem ljuva hem? Jag är hemma (känns som den meningen är ständigt återkommande i min blogg). Som sagt har jag haft det jättebra och skönt. Det är med viss ångest som jag skriver det här men, jag trodde jag skulle sakna T mer än jag gjort. Hade det varit för två veckor sedan hade jag säkert saknat ihjäl mig men nu har det varit ganska lugnt. Det är mest på kvällarna då det har varit dags att sova som saknaden kommit krypandes. Men annars har det, som tidigare nämnts, varit lugnt. Inga kärleks-jag-saknar-dig-sms har skickats och lugna låtar har inte varit jobbigt att lyssna på. Jag känner att det här är ett ganska tydligt tecken på att jag inte bara är ute efter närhet. Hade jag varit det hade jag saknat T's närhet ständigt och kännt mig ensam. Jag har bara kännt att han har saknats och såklart har jag saknat hans underbara händer omslingrade runt min kropp, men jag har också saknat HAN och hans roliga kommentarer och underbara leende. Mm...

Nu får jag snart finfrämmande av tjejorna innan det blir det US and A-samtal.